Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
törclel for oss, ty de avlefla arbetarna från att
tänka”.
Rationaliseringen medför en betydande
produktionsökning. Vart leder detta?
För arbetarens vidkommande leder det
till en växande kronisk arbetslöshet.
Denna arbetslöshet blir av kapitalisten oeh den
statstillgivna faekorganisationen till en
sådan grad betraktad som ofrånkomlig, att
de därefter anpassa sin lagstiftning,
vilket visar, att den hittills som en
förbigående företeelse betraktade arbetslösheten
har blivit en bestående inrättning, vilken
man måste inrymma i statens
hushållnings-plan.
Vidare framträder en ständigt väsande
anhopning av varulagren, vilket bringar
oss ekonomiska konflikter: först
protek-tionism och tullkrig oeh därefter
oundgängligen krigiska konflikter. En
följdföreteelse som ofrånkomligt uppstår av den
ökade produktion, som ieke utjämnas med en
i jämna steg ökad konsumtion, och som
måste bli det logiska resultatet av den
uppkomna konflikten, är en ständigt trängre
sammanslutning av de kapitalistiska
grupperna och bildandet av karteller, vilka
reglera produktionen oeh varupriserna i sitt
intresse för att bli herrar Över
arbetsmarknaden och det ekonomiska livet. Och till
slut leder rationaliseringen till
produktionsinskränkning, prisstegring och arbetslöshet.
Denna verkan bör ingalunda överraska
oss, ty rationaliseringen är ett
kapitalismens vapen. Då likväl de ödesdigra
följderna kunna framkalla arbetareklassens
indignation oeh kanske oekså dess resning,
söker kapitalismen att försäkra sig om
arbetareorganisation emas neutralitet och så
långt möjligt om deras hjälp. De
stats-lojala öch kapitalistvänliga
fackorganisationerna tillmöteskomma härvid villigt
företagarna. Såväl de fascistiska
fackorgani-sationeraa i Italien som de kommunistiska
i Ryssland och de reformistiska i
Tyskland, Frankrike, England, Förenta
Staterna — överallt erkänna de stora
arbetareorganisationerna rationaliseringen.
I Ryssland föreger man sig vilja använda
rationaliseringen till fördel för den prole-
tära staten. Fastän vi tillräckligt känna den
ryska statens ”proletära” karaktär, så måste
vi då taga reda på, om rationaliseringen
endast är att fördöma, när den står i
kapitalismens tjänst. Vi måste då icke blott
undersöka rationaliseringens ekonomiska
verkningar, men också de verkningar den övar
på organismen hos de arbetare, som måste
underkasta sig det rationaliserade arbetet.
Människan besitter en rad förmögenheter,
vilkas brukande äro helt nödvändiga oeh
framkallar den nödiga jämvikten i
människans andliga liv. Skola dessa
förmögen-heter kunna utvecklas, skall människans
andliga och kroppsliga välbefinnande ieke
taga skada, då måste alla hennes
förmögenheter benyttas så som de av naturen äro
avsedda att nyttjas. Rationaliseringen
tvingar arbetaren att utveckla cn del av sina
kroppsliga egenskaper intill överdrift och
till skada för de andliga förmögenheteran.
Därav följer, som professor Philipp vid
universitetet i Lyon (vilken tillbringat tre
år som arbetare i Amerika för att
personligen studera rationaliseringen) uttrycker
det, ”en verklig stympning av den
mänskliga personligheten”. Och han tillfogar
dessutom (i sin bok ”Arbetarproblemet i
Förenta Staterna”): ”1 allmänhet berikar
måhända den amerikanska industrien
arbetaren med sina höga löner, men den dödar
honom”.
Rationaliseringen är således Ödesdiger for
arbetaren. Förutom de följder varom vi
talat har rationaliseringen ännu en dålig sida:
företagen upprätta ett spionerisystem på
arbetsplatsen, antalet pådrivare höjes, oeh
inom arbetareklassen utvecklas två läger
därigenom att företagaren beviljar de
arbetare, han vill behålla, fördelar gent emot de
andra.
Skulle man icke kunna invända, att man
icke kan döma rationaliseringen på
grundval av dess första resultat? Skulle man
ieke kunna säga, att sedan arbetarna
genomgått prövningens stadium, sedan det
erforderliga materialet är för handen, så
blir arbetarens lott förbättrad genom
rationaliseringen? För att styrka dessa antagan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
