Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den skall man ieke försumma att anföra
de höga amerikanska lönerna.
De höga amerikanska lönerna ha enligt
de statistiska uppgifterna funnits, ty 1924
motsvarade ’ genomsnittsförtjänsterna talet
299, medan levnadskostnaderna motsvarade
siffran 234.
Dessvärre kunna vi ieke i denna artikel
befatta oss med arbetslösheten, men
arbetslösheten antar i Amerika som i andra
länder betydande proportioner. Vid en
total-bedÖmning av problemen skulle man
nödgats i beräkningen indraga de arbetslösas
nöd, men då hade man nog kunnat övertyga
sig om, att lönerna för totaliteten av
arbetare ieke överstigit levnadskostnaderna. Men
låt oss antaga, att de statistiska uppgifterna
äro riktiga, och låt oss undersöka om de
högsta lönerna uppnås av de ”mest
rationaliserade” arbetarna. Ett enkelt stickprov
visar oss motsatsen.
I Amerika äro lönerna lägst inom
metallindustrien, där rationaliseringen drivits
längst. Inom beklädnadsindustrien, som är
minst rationaliserad, äro lönerna högst.
Detta konstaterande, som även kunde göras
beträffande andra länder, är tillräckligt
för att bevisa, att rationaliseringen ieke
nödvändigtvis medför högre löner.
Vi måste oekså konstatera — ty detta är
av vikt “ att arbetarna i Amerika äro
starkast organiserade inom
beklädnadsindustrien och sämst organiserade inom
metallindustrien. Slutledningar av detta
förhållande kan var och en draga.
Man skall likväl säga oss, att där
rationaliseringen genomförts, där ha arbetarnas
löner stigit. Detta måste noggrant prövas,
och man måste undersöka om denna
förhöjning är verklig eller blott skenbar.
Rationaliseringen lämnar endast plats för
styckarbete. Detta utföres under olika
former : daglön med ett bestämt pensum, i
verkligheten endast förklätt ackordsarbete;
daglön med premiesystem, genom vilket
arbetaren blott blir bedragen; rent
ackordsarbete oeh ackordsarbete med premie för
mer-arbete.
Nu låter det sig lätt konstatera, om en
löneförhöjning verkligen ägt rum.
Vid en reell löneförhöjning måste
produktionen bli densamma, eller höjningen av
förtjänsten måste vara högre än höjningen
av produktionen. När produktionshöjningen
är densamma som löneförhöjningen, då kan
varken vinst eller förlust antecknas. Är
produktionshöjningen däremot större än
lönehöjningen, då har det i verkligheten
genomförts en löne nedsättning. Det är detta
sista som faktfskt dagligen sker genom
Rationaliseringen. Gentemot en löneförhöjning av
15—20 procent står en produktionsökning
upp till 130 procent, som man kunnat
konstatera. Detta innebär en betydande
löne-nedsättning och därtill höjda möjligheter
för ökad arbetslöshet, även om man
beaktar att dagsförtjänsten under en viss tid
möjliggör en ökad konsumtion.
Anhängarna av rationaliseringen påstå,
att denna icke kan medföra någon
arbetslöshet, ty den möjliggör ett nedsättande av
priserna oeh därmed en höjning av antalet
konsumenter. Detta argument är mycket
bestickande oeh ser i första ögonblicket
ofrånkomligt ut. Men siffrorna skola lära oss
något annat.
Inom tobaksindustrien har produktionen
under de sista 5 aren stigit med 53
procent, medan antalet inom industrien
sysselsatta sjunkit med 13 procent. Inom
oljeindustrien steg avkastningen med 84
procent, medan lönehöjningen endast steg med
19 procent. Verksamheten inom
järnvägstrafiken ökades med 33 procent, samtidigt
reducerades personalen med 1 procent.
I motsättning härtill kan det fastslås, att
priset för tobak, olja jämte biprodukter
såväl som transporttarifferna ständigt stigit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
