Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndikalism oc§ kollektivavtal.
Av Augustin Soucfiy.
Den syndikalistiska rörelses
skiljer sig med avseende på mål,
kampmetoder och taktik från den reformistiska
fackföreningsrörelsen. Medan den sea are strävar
efter att leva i fred med statens och
kapitalismens bestående makter och under
fullföljandet av denna frcdspolitik ingår
arbetsgemenskap oeh avslutar långvariga kollektivfördrag
Argumenten för rationaliseringen hålla
således icke streck.
Nyckeln till det ekonomiska
jämviktslägets försvinnande är profiten. Profiten
stödjer sig huvudsakligen på arbetet, som
ensamt frambringar rikedomar. Ju större
profit, desto sämre är det ställt med
arbetet. Ju mera det ekonomiska jämviktsläget
försvinner, desto mera tar det sig uttryck
i minskning av arbetet: arbetslöshet under
vanliga tider; krig när krisen antar en
skärpt karaktär.
Man kan alltså logiskt sett uppställa
följande tes: arbets! öshetkrisema framträda
så mycket oftare och svårare ju hastigare
företagarnas profiter tillväxa oeh ju högre
de stiga.
Liksom rationaliseringen tar sig uttryck
i en raskare stegring av företagareprofiten,
så låter det sig också säga, atL
arbetslösheten ökas genom rationaliseringen i samma
grad som rationaliseringen ökar
förntagar-profiten.
*
Man kan därför fördöma
rationaliseringen och säga, att den är en stor fara for
arbetareklassen. Men hur kunna vi
undandraga oss denna fara?
Vi måste för det första slå fast, att
arbetareklassen mycket litet reagerar emot
densamma. Ja, de reformistiska
faekorganisa-tionerna gynnar den till och med.
Vi måste därför fästa arbetarnas upp-
med företagarna, så skjuter den förra ständigt
den kompromisslösa klasskampen i
förgrunden. Syndikalistcrna ‘i alla länder äro
motståndare mot långvariga kollektivavtal, och
den dagliga erfarenheten bekräftar ständigt
pä nytt riktigheten av deras ståndpunkt.
Reformisterna äro i allmänhet för
långvariga kollektivavtal, och under de senaste
märk samhet på denna fara, vilken icke blott
bringar oss arbetslöshet, men även skadar
människornas hälsa i fysiskt och andligt
avseende. (I den amerikanska stålindustrien
anta ges icke längre någon arbetare över 35
år, emedan han då är för gammal!) Man
måste således skapa en opinion mot
rationaliseringen hos den breda arbetaremassan.
Då rationaliseringen ar omöjlig utan
ackordsarbete, måste det gamla syndikalistiska
kravet mot detta arbetssätt åter upptagas.
Kampen mot alla former av ackordsarbete
måste därför ställas på dagordningen.
Även nedsättningen av arbetstiden,
kravet på sextimmardag, måste man fästa
uppmärksamheten på.
Slutligen måste arbetareorganisationema
inrikta sig på driftskontrollen. Därvid måste
arbetarna i sina framtida aktioner kräva
ett allt lägre försäljningspris för varorna,
så att företagareprofiten blir nedpressad til!
de rena omkostnaderna.
Med andra ord: syndikalismen måste
ständigt målmedvetnare genomföra sina
ekonomiska oeh sociala uppgifter, varvid den
syndikalistiska arbetarerörelsens förhållande till
den breda offentligheten blir allt intimare,
så att en enhetlig social rörelse därur
framväxer.
Om vi icke kunna fylla denna uppgift,
då kommer den kapitalistiska
rationaliseringen snart att samflmn med alla dess
följder vara ett fullbordat faktum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/3/0137.html
