Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trängtan efter att genom praktiska exempel
övertyga världen om det riktiga hos sina
idéer.
Just denna inställning blev senare ofta
framhållen som ett bevis för deras
efterbli-venhet oeh deras brist pa praktisk
erfarenhet. Nu finns det naturligtvis icke ringaste
tvivel, att vi i dag sitta inne med en hel
rad praktiska erfarenheter, vilka
pionjärerna för den moderna socialismen ieke kunde
besitta. Likalades förfoga vi numera över
vissa betingelser för utbredandet av
socialistiska idéer, om vilka man den gången ieke
ens vågade drömma. Likväl kan man å
andra sidan heller icke bestrida, att de första
bärarna av den moderna socialistiska tanken
även förfogade över en rad värdefulla
erfarenheter, vilka senare gingo helt förlorade för
oss. Många av dessa man hade själva
genomlevt den stora franska revolutionens
stormar; de yngre av dem stodo ännu under
inflytande av dess omedelbara
efterverkningar. Dessa praktiska erfarenheter övade ett
ofÖrkännhart inflytande på deras tänkande,
vilket klart kom till uttryck i deras senare
s ocialistiska verksamhet.
Mycket, som vi tidigare icke rätt kunde
förstå, har kommit oss mänskligt närmare
genom de erfarenheter vi gjort med
revolutionerna i Ryssland och Centraleuropa.
Den falska och ensidiga framställning av
den franska revolutionen, som gjorts av den
borgerliga radikalismens historiker, har
också Övat ett start inflytande på de flesta
socialister i vår tid. Den har omgivit
jakobiner-dömets diktatur med en revolutionär nimbus,
vilken blev ytterligare förstärkt genom den
våldsamma död, som kom detta partis mest
framstående ledare till del.
Vi hade så vänjt oss vid, att i det
revolutionära konventet se revolutionens drivande
kraft, att revolutionens förgrundsfigurer i
vår föreställning förlorade varje mänskligt
mått oeh växte till titaner, vilka påtryekte
historien sin viljas stämpel. Så uppstod det
hos oss föreställningen om revolutionära
övermänniskor, vars mänskliga bundenhet
fullständigt förlorade sig i de abstrakta
principernas dimma. Man skulle kunnat invända,
att endast bristen av förståelse för historiens
samhälleliga händelser kunde leda till en
sådan hjältedyrkan, om icke vår egen tid hade
lärt oss något bättre. Man erinre sig
händelserna vid Lenins begravning och den vilda
fanatism, som gjorde sig gällande hos en stor
del av arbetarna oeh de intellektuella hela
världen över, vilka icke skydde att
entusiastiskt klappa i händerna, när man sköt ned
de revolutionära kronsta dtmatros era a som
hundar och levande begravde tusende av
ärliga revolutionärer i den bolsjevikiska
statens fängelser. Ingen materialistisk
historieuppfattning har kunnat förhindra denna
hjältedyrkan, vilken till och med ställer djupt
i skuggan den dyrkan, som man hittills ägnat
det franska konventets män.
I dag, då vi själva blivit ögonvittne till
stora samhälleliga förändringar och vi mer
än en gång haft tillfälle iakttaga de nya
makthavarnas otillräcklighet, betrakta vår
tids insiktsfulla människor även den stora
franska revolutionens period med andra
ögon. Vi ha med egna ögon sett, hur man
av människor gjort gudar, oeh ha upplevat
hur man åter avklätt sina utvalda all
gudomlighet oeh prisgivit dem åt föraktet och
löjet. Ingenting gör människorna så nyktra
som det plötsliga störtandet av de mäktiga,
vilka av ögonblickets popularitet burits upp
på höjderna. Varje gudaskymning skakar
auktoritetens princip i sina grundvalar.
Och i dag se vi hur Trotski, den nya
”segerns organisatör”, och Sinovjev, inför vars
storhet så kallade revolutionärer böjde sig
darrande i stoftet, liksom persiska satraper
inför rikets despot, plötsligen ryckts ned
från sin otillgängliga höghet och
brännmärkts som förrädare av den revolution,
vilken bringade dem upp till deras höjd. Om
förut inte ord vår för svulstigt oeh stort till
att prisa deras handlingar oeh utbasunera
dem över hela världen, så är i dag ingen
beskyllning oeh ingen gemenhet stor nog för
att brukas som en åsnespark emot dem och
inför hela världen brännmärka dem som
kontrarevolutionärer oeh partimarodörer.
Väl vrålar även i dag den ”revolutionära”
hurraklicken sitt ”Bravo!”, alldeles som när
de störtade ännu tronade i sin härlighet —
precis som fordom, då samma mängd, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
