Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ena dagen till jublade Robespierre och
Saint-Just, dagen därpå klappade i händerna när
dessa mäns huvud föllo för giljotinens kniv.
— Det har alltid varit så, nar gudar dött.
Men de allvarliga andarna, vilka ieke
förnedra sig till blinda tillbedjare av
ögonblickets framgång och vars sökande ögon
bakom de yttre draperierna igenkände det
politiska ränkspelets och partiintrigernas fällor
oeh snaror — på dem föll det som fjäll från
ögonen, oeh deras beundran för ”titanerna”
gick för alltid i puttcn.
Just därför förstå vi i dag bättre än
tillförne, när män sådana som Saint-Simon,
Fourier etc. dömde på annat sätt än vi över
sin tids revolutionära händelser. På dem
verkade dock med all makt intrycken från en
tid, som vi blott sett ur avlägset perspektiv
och vars mänskliga och alltför mänskliga
egenskaper vi därför ieke riktigt kunnat
fatta.
Den franska revolutionen hade grundlagt
tron på statens allmakt. Den hade gjort
undersåten till medborgare och ingivit honom
den övertygelsen, att lian nu själv var
kallad att medarbeta på nationens välgång. Om
tidigare en smidde länkarna för alla, så
smedo nu framdeles var och en sina egna länkar
och trodde sig därvid vara fri. Det var
ja-kobinismen, som till det yttersta utvecklat
denna övertro på staten, vilken ännu håller
den största delen av mänskligheten fången.
Jakobinismens anhängare trodde faktiskt, att
man genom lagarna kunde göra slut på alla
lidanden för människorna och alla
samhällets svagheter. Lagstiftningen hade för dem
blivit en jordisk försyn, oeh lagstiftaren
hade blivit den allsmäktige härskaren Över
nationens öde.
”Lagstifaren bestämmer över framtiden”,
förklarade Saint-Just. ”Det blir hans sak,
att vilja det goda och så forma människorna,
som honom gott synes.”
Oeh det ”odödliga konventets” män
upprepade denna fras varje dag i alla
upptänkliga variationer. Det är över huvud taget
obegripligt hur föga sinne dessa människor
hade för det samhälleliga livets verkliga
betingelser. De rent av fråssade i abstrakta
föreställningar och trodde sig kunna bli
herrar över alla svårigheter genom dekret,
precis som vår tids jakobiner i Ryssland,
vilka under sin korta, existens utsänt flera
dekret över landet än alla föregående
regeringar tillsamman.
Mest påfallande trädde detta deras
verklighetsfrämmande kynne i dagen, när
konventet behandlade ekonomiska problem. Här
fattades varje djupare förståelse, varje
stör-re vy, ja varje sinne för det dagliga livets
frågor.
Liksom varje stor samhällsomvälvning så
åstadkom också den franska revolutionen en
djupgående skakning av den ekonomiska
jämvikten, framkallade ett tillstånd som
ytterligare skärptes genom den fientliga
ställning utlandet intog gent emot Frankrike. I
synnerhet i Paris och landets övriga stora
städer antog det sociala eländet med den
tillväxande arbetslösheten ohyggliga former
och visade sig i de mest krassa gestalter.
Den vyn, dagen bryter in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
