Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manhang var detsamma som att uppträda
som strejkbrytare, så erhöll han mot en
avgift av en shilling (90 öre) en licens en
tillåtelse att arbeta vid hamnen under ett år.
Denna licens kunde av myndigheterna när
som helst återkallas i händelse det skulle
visa sig att licensinnehavande arbetare
överträdde ar betsbestäm mel serna eller lagarna
om arbetsförhållandena etc. Samtidigt inr
förde lag-en den bestämmelsen, att
arbets-köparna icke -fingo sysselsätta andra
hamnarbetare, an sådana som voro utrustade med
licens. Dessutom gav lagen särskilt skydd
åt lic ens ier ade arbetare.
Här förklarade för det första staten allt
hamnarbete som varande stat smonopol, och
c;ndast den som av staten utrustats med
nådigt tillstånd, kunde erhålla arbete.
Staten ockuperade arbetsplatserna och ställde
stora polisstyrkor till disposition för de
li-censierade strejkbrytarna. Strejkbryteriet
upphöjdes av staten till social
dygdegär-ning och den förut frie arbetaren ställdes
som arbetare under polisuppsikt. Arbetarens
slaveri under staten börjar få en allt klarare
utformning.
Denna statens åtgärd är egentligen
endast en följdriktig konsekvens av den
principiella ställning arbetarna förut intagit. De
hade åberopat staten om hjälp och staten
hade utnämnt sig själv till skiljedomare i
tvister mellan kapital och arbete. När
arbetarna accepterade detta erkände de därmed
också principiellt statens domsrätt över
arbetsförhållandena och statens rätt att
fastställa arbetslönerna. Arbetarna förbundo
sig därmed att underkasta sig de statliga
skilj edom sutslagen. Detsamma gällde för
arbetsköpama. Men när nu skilj
edomsin-stitutionen, som naturligtvis är underkastad
de politiska fluktuationerna, fällde ett
utslag som arbetarna varken ville eller kunde
underkasta sig, så var det en självklar sak,
att staten mobiliserade hela sin makt för
att tvinga arbetarna att foga sig i utslaget.
Det är naturligtvis föga troligt, att staten
skulle uppträtt lika bryskt mot
arbetskö-parna, om de varit den part, som vägrat
underkasta sig, men här gällde det ju
arbetarna och det är skillnad på kung Salomo
oeh Jöi-gen hattmakare — isynnerhet för
en kapitalistisk domsto Isinstitution.
I detta fallet beslutade emellertid
arbetarna att föra kampen till det yttersta.
Dock icke vid alla hamnarna. Yid någon av
dem gingo arbetarna tillbaka oeh erhöllo sin
licens av staten, vilken emellertid även
utdelade sådan till de strejkbrytare, som
redan voro i arbete. Strejkbryteriet utveckla {+-+}
des således med hjälp av statens polisskydd
oeh belönades med arbetslicens, så att
endast. en del av de strejkande kunde återfå
sitt jobb. Men i andra hamnar vägrade
arbetarna att underkasta sig. Det kom till
våldsamma sammanstötningar och
hundratals arbetare dömdes summariskt till böter
eller fängelse. ,1 Adelaide gingo 4,000
hamnarbetare i samlad trupp till hamnen. De
stormade fartygen och jagade undan
strejkbrytarna. Polis och trupper uppbådades,
beväpnades med skarpladdade vapen oeh
sändes i bilar och motorbåtar till
hamnområdet och fördrevo i sin ordning arbetarna.
Förbundsledningen intog från början den
ställning att arbetarna lojalt måste
underkasta sig de lagliga institutionerna. Detta
försvagade naturligtvis arbetarnas kamp,’
När parlamentet beslutat låta monopolisera
och licensiera arbetet enades man likväl om,
att arbetarna skulle vägra uttaga lieenser.
Detta ställningstagande bekämpades doek
av arbetarnas politiska ledning, därför att
man stod omedelbart inför nya val till
parlamentet, och politikerna saknade
naturligtvis mod att medelst direkt aktion bekämpa
lagen och skiljedomsutslaget. Detta
förhållande verkade upplösande på arbetarnas
sammanhållning, så mycket mera som
arbetarna själva sedan gammalt voro
genomsyrarad e av den uppfattningen, att varje lag
måste efterlevas, även om den var direkt till
skada för arbetarna. Så blev ställningen till
sist ohållbar. Sammanhållningen
upplöstes och strejken blev ett fruktansvärt
nederlag som för långa tider torde ha
förlamat de australiska hamnarbetarnas
organisatoriska verksamhet. Nederlaget måste bli
en given logisk följd av den
underdånighets-politik arbetarna ständigt fört gent emot
staten och lagstiftningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
