Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naderna måst inbetala 34 miljoner mark i
böter till den internationella
utjämnings-kassan. Genom driftens stillastående oeh den
därav komna avsättningen för produktionen
blevo de befriade från straffavgiften oeh
erhöllo till på köpet 2 dollar för varje ton
råstål som felade i den dem tilldelade
produktionsmängden och fingo oek så sina lager
utrymda, varefter de åter kunde börja
produktionen med-förtjänst.
Lönen i Ruhr distriktets järnindustri var
mycket låg oeh levnadskostnaderna mycket
höga, så att arbetarna voro där i mycket
sämre ställning än på många, andra platser
i Tyskland. Företagarna vägrade att
bifalla arbetarnas lönekrav och vägrade oekså
att erkänna e). statlig förlikning, vilken gjort
en kompromiss att timlönen skulle höjas
med 6 pfennig och aekordslönen med 2
pfen-nig. Arbetarna ansågo löneökningen alltför
ringa, men då den socialdemokratiska
riks-arbetsministern Wissell förklarade
skiljedomen bindande och gav den laga kraft,
underkastade sig de reformistiska
organisationerna. Men icke utsugarna. De böjde sig
ingalunda under riksarbetsm i ni steriis beslut,
de slogo igen portarna till sina verk oeh
kastade ut arbetarna.
De reformistiska fackföreningarnas
hållning vid löneförhandlingarna var
beklagansvärd. De bemödade sig att bevisa för
företagarna att dessas inkomst oeh profit
mycket val kunde tillåta löneökningen. Som
om inte företagarna visste detta själva! Oeh
om de ändå gjorde invändningen att
”företaget” inte kunde bära en högre lön så var
det helt naturligt blott en förevändning.
Arbetarorganisationen skulle helt oeh hållet
ha avstått att vid lönekraven ta hänsyn till
företagen, ty dessa äro till för människornas
skull oeh oj tvärtom. Deras egna
levnads-oeh kulturkrav borde vara den enda
avgörande faktorn för arbetarnas fordringar.
Tjockouten framställdes av
socialdemokraterna och fackföreningarna som en resning
mot statsauktoriteten, som ett brott mot
lagen och företagarna betraktades som
lagbrytare. Herrarna av stål oeh järn hade dock
den ekonomiska makten och den gjorde de
oekså fullt bruk av. Den politiska makten
oeh statsmakten låg i händerna på en
regering i vilken socialdemokraterna voro
starkast företrädda. Denna regering skulle
alltså genom statsmakten tvinga de lagbrytande
kapitalisterna till lydnad för lagen. Den
tyska riksförfattningen erbjuder regeringen
den möjligheten att, vid vissa kritiska
situationer, genom inlösen överföra privatföretag
i statens hand, d. v. S; nationalisering, om
det allmänna.s intresse så fordrar. Men
regeringen gjorde ingenting oeh
socialdemokraterna i regeringen rörde ej ett finger till
arbetarnas hjälp.
Här visar det sig med all önskvärd
tydlighet att den politiska makten i
verkligheten är vanmäktig på det sociala området;
att den verklige makthavaren är den som
besitter egendomen. Lockouten fortsatte hela
fyra veckor och alla uppfordringar från
allmänheten till regeringen att tvinga
företagarna att åter sätta, igång driften,
förklingade ohörda. Regeringen var maktlös,
Lälen barnen kommu till mig och jag skall utsuga
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
