Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra önska visserligen framåtskridandet
men frukta blott det praktiska steget dithän,
andra gå i modig kamp för framsteg i
detaljer... Man kan säga att evolutionen
föregår revolutionen, som i sin tur går före en
ny utveckling, fröet till nya omvälvningar.
Revolutionen är alltså en nödvändig följd
av en föregående evolution.”
Liksom Réelus se vi heller ingen
motsättning mellan revolution och evolution utan
blott skilda uppenbarelser av samma
utveck-lingsskeende. En revolutionär försmår icke
utvecklingen mellan revolutionerna, han kan
till den medarbeta med känslan för frihet
och framåtskridande utan att frukta
förebråelser att ha svikit revolutionen. Han
måste bekämpa alla former av träldom och
ofrihet, sätta sig till motvärn mot varje
försök till politisk oeh social reaktion.
Arbetarna, som stå mitt uppe i
klasskampen, ha oekså att ta ställning till de
reformer, som under en evolutionär epok. bli
genomförda. Egentligen borde inom de
klassmedvetna arbetarnas led ej några
menings-skiljaktigbeter i dessa frågor behöva
finnas. Det till klass samlade kämpande
proletariatet borde strida för framsteg och
frihet, för privategendomens undanvödjande
oeh för upprättandet av en socialistisk
samhällsordning oeh till detta betjäna sig’ av
alla revolutionära oeh evolutionära medel.
Tyvärr befinna sig de stora
arbetarorganisationerna under inflytande av idéer som
blott erkänna den långsamma utvecklingen,
evolutionen, reformerna, medan de däremot
förkasta revolutionen. De ha upphöjt
evolutionen och reformismen till
världsåskådning, till system, till filosofi och förvänta
arbetarklassens frälsning genom det
långsamma omvandlandet av de bestående
förhållandena. Därifrån skräcken för varje
våldsamt steg och förhoppningen att
klassmotsättningarna skola utjämnas på fredlig
väg.
Men historien lär oss att de härskande
klasserna aldrig frivilligt avstått från un a
privilegier, utan att det blott är genom
våldet och makten de tvingats ge vika. De rena
reformisternas väg är därför ohistorisk,
overklig, illusorisk och naiv. Det ges tider,
under vilka de sociala förhållandena få en
sådan fasthet oeh det andliga stilleståndet
tar så stela former att det samhälleliga
tillståndet. under århundraden ej utsattes för
någon stöt. Ett sådant tidsrum genomlöpte
Kina under flera århundraden oeh även i
Europa hade vi ett liknande tillstånd under
feodaltiden. Men efter att en gång
samhällsordningens feodala former sprängts,
först genom reformationen oeh sedan
genom revolutionerna, ha vi i alla Europas
länder haft andliga och samhälleliga
omvälvningar med förhållandevis korta
mellanrum. I denna kedja av revolutionära
tilldragelser skall ännu många nya länkar
tillfogas. Framstegen på det sociala,
andliga, politiska oeh tekniska området ha av
revolutionerna befordrats i hög grad under
det att de reaktionära makterna alltid, vid
revolutionsböljans tillbakagång, stått
beredda att åter krossa den genom revolutionen
vunna friheten och avskaffa de nya
institutioner som införts. Och fastslåendet av
dessa fakta ha fört en del ”obevekliga”
revolutionärer till att uppställa tesen, att varje
framsteg i det mänskliga samhället blott
kan nås genom revolutionen.
Yid en kritisk granskning synes dock
denna tes överdriven. Följden härav skulle
bli att vänta all frälsning av revolutionen
och att varje försök till förbättring av den
egendomslösas oeh förtryckta klossens läge
i tider mellan revolutionerna vore
utsiktslös. Antagandet av en sådan ståndpunkt
vore att bringa den revolutionära
arbetarrörelsen i en ohållbar ställning. Denna skulle
då avstå från allt inflytande på arbetarnas
kamp på det fackliga, sociala och kulturella
området och jämna fältet öppet till de rena
reformisterna. Den skulle nöja sig med
förberedandet av den sociala revolutionen.
Kort före utbrottet av en revolution ar
utan tvivel sysslandet med dess
förberedande en av den revolutionära arbetarrörelsens
viktigaste uppgifter. Men efter
revolutionens slut, då revolutionsböljan lagt sig och
de reaktionära kontrastötarna förkunna en
evolutionär epoks annalkande, då får icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
