Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revolution ocQ evolution.
Av A. SoucQy.
OM CHARLES FOURIER
BERÄT-tas det att han 1830 under
restaurationen vände sig till det nyinrättade ministeriet
för offentliga arbeten om understöd till att
realisera sina planer om falangstärema.
Den 24 juli svarade honom ministern
ganska gynnsamt men ställde dock saken på
framtiden. Några dagar senare utbröt
revolutionen och alla Fouriers förhoppningar,
att med regeringens hjälp förverkliga sina
planer, begrovos. Från denna tid lär
Fourier hyst ett glödande hat till alla
revolutionära rörelser.
Av denna anekdot kan man se, att man
mycket väl kan eftersträva ett idealiskt
samhällstillstånd utan att därför behöva
vara revolutionär. Utarbetandet av ett drömt
samhälle är icke liktydigt med dess
revolutionära införande. De äldre utopisterna
voro i allmänhet inga revolutionärer, för
så vitt man med ordet revolution förstår ett
våldsamt omstörtande av de bestående
samhälleliga inrättningarna. Även i denna dag
gives det bland förkämparna för
socialismen och anarkismen teoretiker, som vända
sig från tanken på revolution. Den
kristlige anarkisten Tolstov var visserligen
motståndare till våldsstaten men det var honom
fjärran att vilja omstörta den med våld.
Socialdemokraterna förkasta den
revolutionära metoden till en politisk makterövring
och vilja ersätta den genom demokratiens
evolutionära väg i sin förhoppning att ernå
röstmajoritet vid parlamentsvalen.
Har ha vi alltså socialister som icke äro
revolutionärer.
Å andra sidan ges det revolutionärer, som
rent känslomässigt med alla model kämpa
mot varje förtryck och våldsregemente, men
som dock ingalunda offra någon tanke ’åt
vad som bör träda istället för det gamla. De
bekänna sig icke till någon socialistisk skola
men de äga dock den sunda instinkten för
det naturliga oeh för friheten samt ett så
praktiskt sinne för allt nytt, att de
ingalunda skola bli de sista vid ett socialt
återuppbyggande. I sin ”Geschichte der
fran-zösichen Arbeiter-Assoziation” (den franska
arbetarassociationens historia) säger Simon
Engländer också, icke alldeles orätt: ”Alla
stora sociala revolutioner äro utgångna ur
folkmassornas omedvetna känsla. Folkets
barnsliga sinne tror på underverk, det ser
icke staternas gränser... oeh dessutom tror
det på produktionens outtömlighet samt på
möjligheten att kunna ändra
egendomsförhållandena dithän att alla människor kunna
leva.”
I mänsklighetens utvecklingshistoria
betyda de stora revolutionerna mycket, om
icke allt, för frihetens och framstegens
genombrott. Det är visserligen riktigt, att en
revolution föregås av en förändring i
mänsklighetens andliga grundval, så att det,
som genom revolutionen blir verklighet,
redan förut funnits i människornas hjärnor.
Men denna så att säga andliga revolution
fordrar ingen blodsutgjutelse, den är ingen
våldshandling. Den försiggår oavbrutet i
mänsklighetens andliga liv oeh kan blott då
betecknas som ”revolution” om den tar ett
hastigt sprang. Egentligen är det ingenting
annat an en evolution, som tar plats
mellan revolutionerna. Man kan vara
anhängare till revolutionen utan att därför
förkasta evolutionen. Denna ståndpunkt
företräder också, 1iéclus i sitt arbete, ^Evolution
och revolution”, där han säger:
”Vetenskapen ser ingen motsägelse
mellan evolution och revolution. Men de för
varje förändring förskräckta människorna
ge dem dock en motsatt betydelse. Och
för-övrigt vilja även de, som förkasta
revolutionen, likväl framåtskridande genom
långsam utveckling. En del tänka blott på sin
egen utveckling till förmögenhetsbesittning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
