Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONDISMEN
41
tiska samhället). Men så snart man
kommer fram till detta problem falla alla
rosiga samförståndsteorier samman inför
verklighetens hårda brutalitet.
Fördelningsproblemet ligger just i skärningen av
intressemotsättningarna mellan arbete oeh
kapital, och hela den historiska erfarenheten
berättar oss, att den del som tillfallit
arbetareparten alltid varit beroende av summan
av den makt arbetarna kunnat mobilisera.
Bet marteriella välståndet kan stiga hur
mycket som helst. Mänskligheten kan
tio-dubbla de sociala rikedomarna. Därav
följer dock icke med någon slags mekanisk
nödvändighet, att arbetarna få det bättre.
Teoretiskt kan det mycket väl tänkas att
a,r-betarna icke blott relativt utan även absolut
förbli lika fattiga om oekså summan av
samhällelig rikedom skulle tiodu bbl as.
Huruvida arbetarnas standard skall bli
stationär eller förbättras med tillväxten av den
sociala rikedomen, det beror ytterst på
arbetarna själva. Det beror på om de ha vilja
oeh kraft att hävda sina intressen, att
till-tvinga sig en andel som växer i relation till
den växande rikedomen, eller rent av
till-tvinga sig en procentuellt större anpart av
produktionens avkastning.
Men när vi konstatera detta, så se vi
också, att det mondistiska samförståndet
blivit begravt under klasskampens
krevader. Om det finns mycket att fördela eller
litet att fördela mellan de båda parterna,
kapital och arbete, så räeker aldrig
samförståndet till att regiera fördelningen. Den
kommer alltid att regleras efter parternas
styrkeförhållande, eftersom det icke finns
några av båda parter erkända rättsnormer,
efter vilka fördelningen kan företagas.
Tvärt om hävdar parterna geist emot
varandra olika rättsnormer: den kapitalistiska
kontra den socialistisk a. Ar betaxep arten
anser och kommer väl alltid att betrakta clen
kapitalistiska tillägnelsen av arbetets
frukter som en skriande orättfärdighet, medan
kapitalet å sin sida betraktar som
orätlmä-tigt varje ökning av arbetarnas anspråk.
Här är det styrkeförhållandet och allena
styrkeförhållandet, som är avgörande.
Samförståndet kan således aldrig lösa
fördelningsproblemet. Däremot kan
samför-ståndsillusionen demoralisera klasskampen.
Bibringas arbetarna i någon större
utsträckning den uppfattning, att samförståndet
mellan kapital oeh arbete skall- bringa dem
fördelar, att de kunna få detsamma genom
samförstånd med arbetsköparen, som de
förut erhållit genom kamp, så är det
otvivelaktigt, att klasskampen kan därpå bli
lidande.
Men en avspänning av klasskampen kan
endast kapitalet vinna pä, Och i samma
män som kapitalet vinner på densamma, i
samma mån måste arbetarna förlora på den.
Kapitalet kommer aldrig att giva ifrån sig
me ra än precis så mycket, som det är tvingat,
oeh vad det är tvingat att lämna ifrån sig,
det kommer helt oeh hållet an på den
summa av vilja och makt, som kan mobiliseras
hos arbetarna., således icke på
samförståndet men på klasskampen. Mondismen kan,
så vitt vi kunna förstå, endast forsumpa
klasskampen, förlama den genom falska
förespeglingar.
Skulle man väga sig på ett försök att
sammanfatta kapitalisternas syfte med de
mondistiska strävandena, så skulle man
kunna säga, att de med mondismen syfta till
att engagera arbetarna i industriens
rationalisering utan att lämna arbetarna några
garantier för att de skola bli delaktiga av
rationaliseringens frukter, att göra arbetarna
intresserade i nya arbetsmetoder som icke
kunna genomföras utan arbetarnas
medverkan och som skola öka kapitalets profit utan
att öka arbetarnas andel, att göra
arbetarna kapitalistiskt intresserade genom att
under olika former göra dem till delägare eller
modintros son ter i företagarevinsten, att
genom samförståndets falska förespeglingar
leda massorna bort från den socialistiska
klasskampen och evigt förankra dem i det
kapitalistiska löneslaveriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
