Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilr Olivetti är rädd för att arbetarna icke
i längden skola vara tillfredsställda med det
himmelrike man skapat för dem i Italien och
önskar fördenskull att arbetarna måtte;
göras kapitalistiskt intresserade. Han hoppas
att man därigenom skall förhindra
uppkomsten av en revolutionär mentalitet, som
kunde satta den fascistiska kapitalismen i fara.
Arbetarna skulle göras till ”ett av de
aktivaste elementen i nationens kapitalistiska
ekonomi”.
Att kapitalisternas egna beräkningar med
det planerade mondistiska samarbetet är att
säkerställa den kapitalistiska utsugningen,
antingen detta, skall ske pä det ena eller det
andra sättet, därom behöver man ieke vara
i ringaste tvivelsmål. Hur långfc de skola
lyckas i sina ansträngningar, det återstår
att se.
Man har velaL påskina, att syftet med den
engelska mondismen skulle även vara det,
att ett sådant samarbete skulle vidga
arbetarnas inflytande. Mondismen skulle
således samtidigt vara någon slags form för
industriell demokrati. Att detta icke är
varken arbetsköparnas eller
arbetareledarnas syfte framgår av ett yttrande av
fackföreningsledaren William Milne-Bailey,
vilken är sekreterare i den engelska mond k
ommissionen. Han har enligt Industria yttrat
sig på följande sätt om den industriella
demokratien :
Kontrollen över produktionsprocessen
med alla dess kommersiella, tekniska och
finansiella biföreteelser är i huvudsak en
funktion för sakkueniga i den industriella
förvaltningen och icke en sak, som bör vara
föremål för den stora massans röstsedlar.
Mondismen gar från klarhet till klarhet.
Här säges det tydligt ifrån av en
arbetarerepresentant, att de stora massorna, således
arbetarna själva, icke ens genom röstningar
böra öva inflytande på företagens ledning.
Men då man ieke kan bygga upp ett system
av industriell demokrati utan att grunda
den på arbetarnas medinflytande (den
industriella demokratien skulle ju för
närvarande just bestå i detta medinflytande), så
är det uppenbart, att åtminstone den en:
gelska mondismen icke har någonting med
den. industriella demokratien att skaffa. Det
industriråd, som enligt den uppgjorda
planen skulle byggas upp,, kan näppeligen
betraktas som en form av industriell
demokrati, eftersom arbetarnas representanter i
industrirådet skulle utgöras av den fackliga
byråkratien, av medlemmarna i den fackliga
landsorganisationens generalråd. Man
knyter samman arbetarledarna och företagarna
i ett industriråd, men arbetarna lämnas
utan för ändamålet valda representanter.
Un industriell demokrati måste förankras
på arbetsplatsen hos arbetarna. Det
planerade engelska industrirådet är en
byråkratisk institution ovanför och utanför den
industriella verksamheten, fjärran ifrån
arbetsplatsen, utan rot i arbetsplatsen. Detta
kan icke vara en form för industriell
demokrati, men väl en form för industriell
byråkrati.
Samförstånd mellan kapital och arbete
för industriens rationalisering oeh
inställandet av de öppna striderna är ett av de
mondisti&ka strömningarnas syften.
Det är utan vidare klart, att
produktiviteten kan höjas genom ett intimt
samarbete mellan arbetare och arbetsköpare. Allt
det spill som ännu förekommer inom de
flesta industrierna genom slöseri med
material oeh arbetskraft skulle kunna insparas
och ur nationalekonomisk synpunkt skulle
detta innebära ett framsteg, men när
mon-disterna påstå, att detta skulle återverka på
arbetslöner och varupriser, sa är det icke
utan vidare riktigt. Visserligen
möjliggjorde en sådan besparingsmetod höjandet av
lönerna och ett samtidigt sänkande av
varuprisen, men intetdera följer som någon
nödvändighet. Om mondismen
nationalekonomiskt skulle kunna bringa fördelar, så är
det därmed ingalunda sagt att dessa
fördelar även skulle komma att tillfalla
arbetarna. Det blir beroende av hur de invunna
fördelarna fördelas.
Här komma vi således åter tillbaka till
fördelningsproblemet, till spörsmålet om
hur stor del arbetarna skola erhålla av de
rikedomar de frambringa, och hur stor del
som skall tillfalla kapitalel (i det kapitalis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
