Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Internationella Arbetsbyrån i Geneve. Han
gjorde för cn tid sedan ett besök i Italien
under vilket han inför den internationella
opinionen putsade Mussolinis stövlar och
strödde blommor för den fascistiska
regimen.)
Även ett par andra siffror torde kanske
i detta sammanhang kunna intressera som
illustrationsmaterial för den fascistiska
friheten i Italien. -I det tal som Mussolini höll
den 10 mars på årsdagen av marschen till
Rom, berörde han också den verksamhet, som
utvecklats av undantagsdomstolen till statens
skyddande. Av mer än 5,000 anklagade ha
4,000 frikänts och 275 dömts till mindre än
10 års tukthus. 771 personer ha dömts till
mer än 10 år. Många av dem ha dömts till
20 och många till 30 års tukthus. Förutom
alla straffen som understego tio år
utdelades 35,420 års tukthus. Mussolini anmärkte
säkerligen mycket riktigt, att först han givit
undersåtarna en riktig känsla av staten.
Alldeles säkert har Mussolini däri ratt.
Först han har lärt dc italienska
medborgarna riktigt känna statens verkliga
innebörd, lärt dem känna den ofrihet oeh det
tyranni som statsinstitutionen innebär för den
enskilde. I staten är det mänskliga, slaveriet
drivet till sin högsta spets, till
nniversali-tet. I detta avseende avviker dock icke det
fascistiska Italien från det bolsjevikiska
Ryssland. För den röda som för den svarta
diktaturen är staten redskapet till
människornas undertryckande och organiserandet
av partiets herravälde. Och i detta
avseende skiljer sig fascismen oeh bo lsj ev ism en
heller icke principiellt från andra
statssam-hällen. Det är ingen artskillnad, blott en
gradskillnad mellan dem och de andra, även
de s. k. demokratiska samhällena.
I Italien som i Ryssland påstår man sig
ha genomfört en samhällsförändring till
arbetarnas fördel, men arbetareklassens
ofrihet utgör i båda en konstitutiv dél äv
samhällsbyggnaden. Och. under varje
statsso-eiailstisk form skall man uppnå enahanda
resultat. Därför är den syndikalistiska
inställningen kontra staten den enda, som kan
leda fram till en fri samhällsform.
De fascistiska faekorganisationema stå,
som vi redan betonat, under statens
polisuppsikt. Förut blevo fackorganisationernas
ledare eller funktionärer utsedda direkt av
.staten, men i fjol utfärdades en ny
bestämmelse, som säger: ”... med hjälp, av
särskilda för detta syfte upprättade (stats)
institutioner o(ih med hjälp av en daglig
oavbruten förbindelse med inrikesministeriet oeh
det fascistiska partiet, skall det sörjas för
att ledningen av fackorganisationerna
endas blir anförtrodd sådana som ha bildning,
erfarenhet och ansvarskänsla nog oeh
dessutom äro i besittning av en motsvarande
moralisk renhet. Korp oration sminister i et
sörjer icke blott för att besätta de ledande
ställningarna, men sörjer även för att icke
tillförlitliga personer avlägsnas. Det haller
sig dessutom underrättat om allt vad
ledarna och organisationerna företaga sig. Det
övervakar ledarnas politiska oeh privata liv
och håller sig underrättat om den inflytelse
de ha över medlemmarna/’
Denna ”reform” tar sikte på att öka det
statliga löneslaveriet och den statliga
poliskontrollen Över arbetarnas organisationer
och följaktligen ännu starkare inknappa den
marginal för personlig rörelsefrihet,
personligt initiativ oeh personlig verksamhet som
även den mest ”fulländade” polisstat måste
lämna. Den italienska fascismen närmar sig
med stora steg idealet för tukthusstaten, alla
tyranners gemensamma idol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
