Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstruktiv socialism. V.
Fourleristernas försök i Europa.
Av Rudoil Rocker.
CHARLES FOURIER VAR FAST
övertygad om don praktiska
genomförbar heten av sina idéer oeh denna
övertygelse tog hos honom flerfaldiga gånger så
överspända former, att många av hans
samtidiga behandlade honom som en
besynnerlig sv är mar e och över huvud taget
undandrog sig mödan a,tt underkasta hans
tankegång närmare prövning. Ilan hade den
orubbliga, åsikten att så snart det kunde
Jvckas honom att realisera en falangs tär*
skulle det bli början till en ny epok i
mänsklighetens historia. Icke blott Europas folk
skulle låta övertyga sig’ om förträffligheten
av hans nya, sociala system och som följd
därav börja en ny tillvaro, utan t. o. m.
yildar och halvvilda folkslag skulle bekänna
sig till de nya idéerna och genomföra dem
i praktiken.
Men hur optimistisk Fourier än måste
* Enligt Fouriers system gumensam bostad och
arbetsanstaalt för en ”falang” eller 400 familjer.
vara i detta hänseende, så lät han dock
aldrig förleda sig till att godkänna varje
experiment och av det hoppas på
förverkligandet av sina idéer. Han visste mycket väl,
att i detta avseende den enskildes goda vilja
icke var allt, utan förverkligandet av ett
praktiskt försök var beroende av helt andra
villkor. Av denna anledning var han
ytterst försiktig oeh prövade varje sin idé i
deras praktiska genomförbarhet. Ingen
besatt i detta avseende ett större förutseende
och mera kritiskt sinne an han. Hur stark
lust han än hade att vilja söka förverkliga
sina planer, så förkastade han dock
principiellt varje mindre experiment och ansåg
även försök i den minsta skala direkt
skadliga, emedan de enligt hans mening voro
dömda till misslyckande oeh därigenom
komprometterande för den idé de
framsprungit ur. Till och med en tillfällig
framgång vore av ringa betydelse, därför
att den, enligt hans mening, icke kunde vara
ningar, som bevarat sin självständighet i
landets norra delar och där i stor
utsträckning förverkligat folkets krav på jord. Han
gjorde alla möjliga medgivanden för att
tillförsäkra sig de olika radikala gruppernas
stöd och Carranzas fältrop vid hans
revolutions början var ingenting mindre än: 57Den
sociala revolutionen är kommen”. Han
lyckades också fördriva Huerta men trots detta
skakades landet av ett minst tvåårigt blodigt
inbördeskrig mellan de allierade ”segrarna”.
Först var det Villa, representerande de
revolutionära i norden, som cj ville böja sig
under det nya statsoket, men han blev så
småningom besegrad, inte minst tack vare
Obregons militära ”snille”. Därmed
sön-derslogs även den fria revolutionära
rörelsen i landets norra del. Zapatisterna grepo
också på nytt till vapen, då de kände sig
lurade på löftenas förverkligande. Och de
av industriarbetarna bildade röda gardena,
som hjälpt till att besegra Huerta,
användes nu av Carranza till att i blod slå ned
lantarbetarnas befrielseförsök. På detta
sätt kom det till en motsättning mellan
landets och städernas proletariat, som ända
sedan dess legat hindrande i vägen för en
enhetlig samling kring gemensamma mål.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
