Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bete än att lyfta den lön, han mottager i
utbyte mot arbetet.
Tro ieke att vi genom detta oförnekliga
faktum rikta någon förebråelse mot våra
dagars arbetare! De intelligenta arbe terna
äro de första att beklaga det och begära •—
då en återgång till den gamla ordningen ju
är omöjlig — att representanterna tor
yrkesarbetet i framtiden skola få säte i
ledningen för gruvor, fabriker oeh verkstäder med
samma rätt som representanterna för det
insatta kapitalet oeh kravet på ”driftsråd”,
”fabrikskommittéer” ctc. blir allt starkare
bland arbetarna i alla länder oeh bero
ytterst därpå att de moderna arbetarna i
grunden känna det omöjligt att ge ett helt
mänskligt liv i andras tjänst utan annan
belöning för sitt arbete än den
penningsumma de uppbära på avlöningsdagen.
Till följd av dessa två grundprinciper
kunna vi alltså formulera de egenskaper,
en modern arbetare, som önskar arbeta
under bästa möjliga villkor och taga ut
maximum av sin förmåga, bör äga.
1. Snabb anpassning till nya
arbetsmetoder eller titt en ny industri. Våra dagars
hetsiga produktion överflyttar lätt en
arbetare från en maskin till en annan oeh en
”god arbetare” bör kunna reda sig även
om han plötsligt blir satt att utföra ett
arbete han ej förut gjort. Detta är i synnerhet
fallet beträffande s. k. enkla
”fabriksarbetare”, hos vilka rörelsernas kvickhet och
precision ofta betyda mer än en lång
yrkesutbildning. Detta har uttryckts så, att i den
moderna produktionen gäller den
kvalitativa skickligheten hos arbetaren ofta mindre
än den kvantitativa.
Ofta återstår intet annat- —
arbetslöshets-tider etc. —- även för ”yrkesarbetaren” än
att ta arbete, som är honom mer eller
mindre främmande. Jag har hört snickare vid en
stor fabrik säga: ”Vi göra allting i trä:
pianon, möbler, fotografi artiklar oeh
spindel-trappor”, och en av dem, som vistats på
många platser både i Europa och Amerika,
omtalade ±or mig, att han en hel vinter
förtjänade sitt uppehälle med att göra
tomlådor. ”Man får försöka att reda sig!”
Det finnes visserligen gränser för denna
anpassningsförmåga: snickaren kan inte på
några dagar eller veckor bli gruvarbetare
eller metallarbetare, men den hastiga
anpassningen till ett relativt nytt arbete är
doek en av de första fordringarna på en
god modern arbetare.
2. Anpassningen till ackordsarbete.
Varje arbetare reglerar mer eller mindre sitt
arbete allt efter lönen och den möderne
ar-oetaren är ständigt tvungen att, allt efter
olika omständigheter, påskynda eller brom3a
sitt arbete. Jag hörde en gång en
arbetsgivare förebrå en arbetare att han var för
omsorgsfull med poleringen av en trappa.
”Det lönar sig inte, man måste rätta sig
efter omständigheterna, förstår ni!”
En arbetare, som gjorde lådor till
fotografi apparater, sade till mig (i mitten på
veckan) att han mycket väl kunde dagen
efter ha sitt dussin färdigt, men att han
var tvungen att dra på arbetet till lördagen
enär han armare skulle tjäna ”för mycket”
och arbetsköparen därför försämra
ackordet. På samma verkstad var det en ung
arbetare från landet, som utförde ett mycket
gott arbete, men som betraktades med
förakt av kamraterna, som menade att han
la de ned för mycket arbete för lönen. Han
försvarade sig med att han blott var 18
år och ej kunde skynda sig som de andra,
men fick till svar:
”Man måste tjäna ihop vanlig avlöning
även om arbetet blir mindre väl utfört, eller
också lämna verkstaden.”
Tydligtvis leder detta förfaringssätt, både
hos arbetsgivaren och arbetaren, lätt till
sabotage, till ”fusk” och arbetarna lida
därunder, men anse sig tvingade därtill.
3. Arbetets ”rationalisering”. I min bok
Kapitalets oeh profitens teori, har jag
beskrivit det moderna årbetet i en viss bransch:
”Vi ha t. ex. en skicklig ackordsarbetare som
har att ’göra några stora inöbler (bord eller
skåp) eller ett dussin kameralådor. Först
sågar han till det trä han fått utlämnat av
arbetsgivaren eller basen, sedan mäter han
och ritar upp, samt passar ihop och limmar.
Han fortsätter samma slags arbete med var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
