Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Syndikalism, miliiarism ocf)
pacifism.
£tf diskusslonsiniägg av Bengt Hedin.
f DET ALLMÄNNA MEDVETANDET
1 identifieras syndika lismens och
pacifismens ställning till våldet. Vissa rent faktiska
förhållanden motivera, tvivelsutan denna
identifikation. För den fri het. Ii ga poei al
ismen, 30m i anarkins genomförande med rätta
ser de moraliska principernas
förverkligande i det samhälleliga livet, och som
samtidigt emot andra riktningar förfäktar
målets oeh medlens inre samstämmighet, är
varje övergrepp mot även den sämsta
människas liv oeh frihet djupt förhatligt.
Svn-dika lismens hänsynslösa kamp mot varje
form av militarism är ett annat skäl till
för-knipp ningen s y n dik ali sm—p a e if ism.
En närmare undersökning av
syn-dika,lismens historiska utveckling och
allmänna prinieipiella inställning visar
emellertid mot den populära föreställningen, att
syndikalismen aldrig låtit en
pacifistisk åskådning bestämma sina kampmetoder,
oeh att förhall and et mellan frihetliga
soeial-ister och den stora skaran pacifister
nödvändigt måste vara fientligt.
Ingen personlighet kan väl betraktas som
en mera fullödig representant för det bästa
i den frihetliga socialismen än Mikael
Ba-kunin. Han älskade med en lidelsefullt
uppoffrande kärlek rättvisan, han förstod att
■frihet var den första förutsättningen för
ett moraliskt handlande. När människan
tvingas att göra det goda, sakna nämligen
hennes handlingar ett etiskt värde. Detta
till trots tvekade han adrig att appellera
till det revolutionära våldet, när situationen
så krävde, och lika litet ryggade han
tillbaka för att ställa sig på barrikaden i kamp
för folkfriheten. Människoliv
representerade visserligen ett stort värde, men
mänsklighetens frihet vägde dock tyngre.
Anarkismens främste förkämpe bland den tyska
arhetarekassen, Johan Most, var också långt
ifrån någon pacifist, han gick tvärtom så
långt att han förordade individuell terror.
De amerikanska I. W. W.-männen, som
företräda en modernare form av
anarko-soeialism, och vilka äro kemiskt fria från
all barrikadrevolutionär romantik, ha inte
tvekat att med vapen i hand försvara sig
mot borgerliga pöbelhopar. Slutligen kan
ma.n erinra, om de ryska syndikalisternas
insatser i revolutionen, vilka sannerligen inte
burit någon pacifistisk prägel. Exemplen
kunna mångfaldigas, men de anförda böra
räcka. Anarkosyndikalisterna äro
visserligen de ”utopiska” socialisternas avantgarde,
men arvet är inte utopisternas tro på de
fredliga medlens tillräcklighet, utan i
stället den konstruktiva inriktningen.
Syndikalismen kan alltså inte, om den
skall vara sina bästa traditioner trogen,
principiellt ta avstånd från våldet i
klasskampen. När folkets frihet är i fara
framstår kampen med alla medel som ett sedligt
krav, emedan frihet ä.r den grundläggande
förutsättningen för rättfärdighet oeh en
sant mänsklig kultur. Detta utesluter
emellertid inte att syndikalismen står i
motsättning mot vissa ”revolutionära”
strömningar inom socialismen, när det gäller
uppskattandet av den väpnade kampens bety-
- del se och former. Syndikalismen innebär en
bestämd reaktion mot den jakobinska
re-volutionsuppfattnmgen, som koncentrerar
uppmärksamheten kring kampen om
statsmakten. Arbetareklassens revolution är en
lång historisk process, vars
huvudsvårigheter ligga i ekonomiens organisering efter
socialistiska linjer, är för syndikalisterna
inte en läpparnas bekännelse, utan ett klart
medvetet grundfaktum, som ger deras taktik
dess säregna utformning. Samhällsomdanin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
