Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En återblick på röda
fackföre-ningsinternationalens politik.
Av Orobon Fernandez.
SOM BEKANT ÄGDE KÖD A
FACK-föreningsinternationalens (R. F. I.)
fjärde kongress rum i ångerns,
självkritikens och taktikrevisionens tecken. I sin flera
timmar långa redogörelse tog Losowsky
både ära oeh redlighet från de icke-ryska
fackliga bolsjevikernas uppförande;.
Obönhörligt förebrådde han dem för otaliga fel,
svagheter, brister och misstag; förebråelser,
som de synnerligen villrådiga ombuden för
de förnämsta europeiska länderna,
ångerfullt och ödmjukt måste åhöra och svälja.
Men vreden hos R. F. J :s Överstepräst
var ieke alldeles ulan fog; ty perioden
mellan 3:dje och 4:de kongressen hade varit
ödesdiger för det fackliga bihanget till
Kommunistiska in t erna tion alen. Man
saknade inte endast några framsteg att
anteckna, utan de lidna motgångarna åd
aga-lade dessutom den fullständiga bankrutten
vill besvara frågan nekande. Det väpnade
våldet har mist åtskilligt i betydelse, men
inte allt. Redan för att skydda de fackliga
organisationernas praktiskt revolutionära
arbete, som är en nödvändig förutsättning
också för revolutionen i trängre mening, mot
fascistiska Överfall, bli arbetarvärn
nödvändiga. Vid sådana tillfällen är det oerhört
mycket mindre kraftförö’lande alt svara
med proletärnävar än med generalstrejk.
Dessutom är det självklart, att de
förhållandevis svagt beväpnade arbetare värnen
kan ge de genom direkt ekonomisk aktion
och antimilitär propaganda försvagade
militära formationerna dödsstöten. De
ekonomiska kampmedlen äro alltså de
väsentliga även i den politiska aktionen, men de
kräva som ett nödvändigt komplement, som
i;n yttersta tillgång, en till väpnad kamp
beredd arbetareklass.
Ovanstående synpunkter torde klart nog
visa att syn dika, li smens oeh pacifismens
anti-militarism ha helt olika innebörd och
motivering. Till dessa principiella reflexioner
vill jag knyta några ord om vår ställning
till den pacifistiska rörelsen. Jag har då
främst den av Svenska Freds- och
Skiljedomsföreningen representerade
schatteringen i åtanke, eftersom de tolstojanska anar-
kisterna äga mindre betydelse. Sv.
Freds-och Skiljedomsföreningens grundinställning
oeh arbetsmetoder stå i. den mest avgjorda
motsättning till syndikalismens. Den är
statsbejakande och tigger fromt understöd
hos staten, militarismens tvillingbroder. Den
berömmer sig av sin propaganda för N. F.,
imperialisternas utskott för folkens
vilseledande. För ”ordningens”, d. v. s. den
kapitalistiska utsugningens, upprätthållande
godkänner man användandet av våld, men
tar naturligtvis samtidigt avstånd från
våldsamma metoder i klasskampen. (Ex. pastor
Gyberg.) De fredliga tendenserna i den
moderna kapitalismen överdrivas, och
samtidigt hänvisas* ytterst sällan till de
objektiva krafter i imperialismens ekonomiska
system, som hota kasta oss ut i nya krig.
Sist nämnt, men inte minst upprörande, är
deras arbete på att vända bort
uppmärksamheten från det verkliga fredsarbetet, den
revolutionära kampen mot kapitalismen,
statens och militarismens ekonomiska
grundval. Inför dessa fakta blir den enda
möjliga syndikalistiska ståndpunkten en
oförsonlig kamp mot den hycklande pacifismen,
för den antistatliga revolutionära
antimili-tarismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
