Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angår, , så torde ingen vara i tvivelsmål om,
utan det är för syndikalismen man här
kommer att agitera inom de gamla
skråföreningarna... För S. .A. C:s vidkommande
ändrar ieke den nybildade syndikalistiska
oppositionsrörelsen något i dess ställning____
För den syndikalistiska rörelsens
framgångs skull, för realiserandet av de
syndikalistiska målen, ha vi ingen anledning
annat än att önska den nya fackoppositionen’
lyeka till. Att vi veta den skall misslyckas
att bryta reaktionen inifrån, behöver icke
hindra’ oss att lyckönska, även om vi
självklart tro på, att de krafter man nu skall
organisera till detta sisyfusarbete kunnat
uträtta mera för denna, sak i och genom
S. A. C. än på den väg de valt.”
Det dåvarande venster&ocialistiska
partiets organ, Politiken, mottog
fackoppositionen likaledes välvilligt. Tidningen skrev
bland annat:
”1 denna nya organisation b judes alltså
på en plattform för de olika riktningarna
att enas till gemensam kamp mot
utsugningen och att söka få fackföreningsrörelsen
till ett kraftigare oeh mera effektivt vapen
än den är f. n. Den skall ju, som bland
annat säges i programmet, förbereda
arbetareklassen till den sociala utvecklingen- oeh
den ur klasskampen framväxande sociala
generalstrejken som utlösning av den
proletära kampens högsta potens och inledningen
till den sociala revolutionen... på mågna
håll kommer det att bli stor
tillfredsställelse att nu en brygga slås mellan
socialdemokrater och ungsocialister ., i. Och just det
programmet, att samla de av kapitalismen
exploaterade och betryckta till uppmarsch
kring nya, kamp dugliga organisationer, det
bör kunna ge upphov till stridslust hos
arbetarna. Som manifestet riktigt framhåller
ha alla arbetare det gemensamt att de äro
utsugna röneslavar, varför, detta hör ge dem
alla ett gemensamt intresse av enhetlig
kamp. Må denna komma till stånd och med
den rycka bort de gamla tvistefröna inom
egna läger för att i stället dra gränsgraven
djup oeh bred mot den fiendeklass vilken
aldrig övervinnes på annat sätt än i hård
och oförsonlig kamp.”.
Den tidning som däremot icke mottog
denna opposition med sympati var naturligtvis
Soeial-Demokraten, där vid denna tid hr
Sigfrid Hansson gasterade som facklig
redaktör — om vi minnas rätt. Tidningen
skrek som en gris som hänges upp till slakt.
Naturligtvis. Ty detta var ju något
fruktansvärt. Först och främst måste ju det
parasitliv sättas på spel, som det
socialdemokratiska partiet förde på de fackliga
organisationernas bekostnad, och för det andra
måste det naturligtvis betraktas som en
dödssynd, att vilja revolutionera de
reformistiska organisationerna.
Tidningen framställde saken så, som om
det nu var frågan om att den politiska
splittringen skulle överföras på det fackliga
området, då syftet faktiskt var det rakt
motsatta — att förekomma en ytterligare
sön-dersprängning och arbeta för ett framtida
enande. Det var ”ökända herrar”,
”professionella splittringselement” som voro på
fär-de oeh utvecklade ”renodlad enfald eller
grovt hyckleri”. Ocli allt vad de sade var
endast ”uttrvek för ren och oförfalskad
jesuitmoral”. ”Man säger enighet, men menar
splittring.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
