Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den kommunistiska partistriden.
Av Bengt Hedin.
STRIDERNA ,IN0M DE
KOMMUNIS-tiska partierna äga många
beaktansvärda särdrag, som finna sin förklaring- i den
kommunistiska internationalens
organisation oeh arbetsmetoder. Det mest
anmärkningsvärda är minoriteternas fullständigt
maktlösa ställning. Denna gör sig gällande
både på det organisatoriska och ideologiska
området.
Under den kommunistiska
doginutveeklin-gen har teorin om proletariatets diktat ar
förvandlats till teorin om det kommunistiska
partiets ensamrätt till legal i tet. Kör Marx
oeh Engels, kommunismens i ord erkända
men i handling desavuerade lärofäder, var
kommunförfattningen, som innebar den
största tänkbara självständighet för
kommunerna, organet för arbetareklassens fria
initiativ, den proletära diktaturens
nödvändiga verktyg. Denna uppfattning är ännu
levande i Lenins ”Revolutionen oeh staten”,
vars författningsprogram inensjeviken
Tse-retelli inte utan skal beteeknar som en
baku-nistisk drömbild. Leniiis stora misstag var,
att han inte insåg omöjligheten i att förena
bolsjevikpartiets, i decenniers illegal kamp
formade centralistiska organisation, med de
fria arbetar- oeh honderådens
självverksamhet. Genom att förvandla råden till organ
för utförande av partiets direktiv, till
trans-missionsapparater, som den officiella
termen lyder, upphävdes emellertid
motsättningen, I dag betecknar Stalin frankt teorin
om det revolutionära partiets med
våldsmedel uppehållna allenavälde som en
hörnsten i den kommunistiska lärobyggnaden.
på det mest bestialiska sätt mördad av de
inryckande Nosketrupperna. Också Leviné
föll, oeh ett stort antal andra
revolutionärer föllo offer för reaktionen. Därmed var
den bayerska rådsrepublikens öde beseglat.
Erieh Miihsam uppträder i sin skrift
alltför skonsamt mot kommunisterna. Han
talar mycket om sina egna taktiska fel och
återger bland annat ett samtal med Axelrod,
i vilket han låter denna säga, att
kommunisterna icke varit för utropandet av
den första rådsrepubliken, emedan den icke
var tillräckligt förberedd. Om detta hade
varifc den verkliga anledningen, så borde de
kommunistiska, talarna med Leviné i spetsen
på det sammanträde där beslut fattades ha
framlagts sina skäl och uttalat sig öppet.
I stället uttalade de, enligt Muhsams
framställning, endast banala fraser och
smädade socialpatrioterna, med vilka de
icke ville samarbeta. Ur denna, det
kommunistiska partiets öppna splittringspolitik
framsprang de stora svårigheter som ledde
till ett beklagansvärt försvagande av arbe-
tarklassens ställning. Muhsams
försvarsskrift är en anklagelseskrift emot det
kommunistiska partiet, vilket redan den gången,
då det ännu låg i lindorna, med
uppkomlingens arrogans eftersträvade ett
ensamherravälde, vilket kommunisterna
visserligen i löjlig högfärd utmålade som
proletariatets diktatur, men som i verklig’heten
blott kunde bli det egna partiets diktatur över
proletariatet. Vi äro Miihsam tacksamma
för att han, utan att ha eftersträvat det,
med sin skrift har klarlagt hur’ det
kommunistiska partiet blott fullföljde sina
egna egoistiska partiintressen även med risk
att i det avgörande ögonblicket spränga de
proletära krafterna och spela reaktionen
segern i händerna.
Yi ha här återigen ett exempel på hur
arbetarklassen blir narrad och bedragen,
när den förlitar sig på de politiska partien,
och att den sociala revolutionen allenast
kan befrämjas, när den arbetar fritt och
utan förmynderskap av något som helst
parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
