Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revolutionen behöver en enhetlig
auktoritativ ledning som bestämmer och kontrollerar
dét obetydligaste by so v jets politik, funnes
inte denna vore proletariatet 3 diktatur
en omöjlighet. Utvecklingen från marxism
till blanquiism är fullbordad.
Som en nödvändig konsekvens av teorin
om det enhetliga, med absolut auktoritet
utrustade ledande partiet, framstår
komin-terns förbud mot fraktioner oeh
grupperingar inom detsamma. Ett erkännande av
fraktioner skulle obönhörligt medföra ett
erkännande av andra parton. Proletariatet-;
diktatur förutsätter ett- partis absoluta
monopol, alltså är varje fraktion en
kontrarevolutionär organisation. Delta iir den
partioffieiella motiveringen. Förbudet mot
fraktionsbildning riktar sig emellertid
endast mot den åsiktsriktning som står i
opposition mot partiets resp. interna tion alens
ledning. I T ro tski-diskussionen förklarade
Bueharin med den öppenhet, sorn är honom
egen, att förbudet mot fraktionsbildning
ingalunda innebar att anhängarna av den
officiella partilinjen på slutna sammanträden
diskuterade sin politik. Detta hade redan
Lenin förordat, så den saken var höjd över
diskussion.
Med detta faktum för ögonen är det
lättförklarligt, att kominternledningen vinner
lysande segrar i alla strider inom de
kommunistiska partierna. Oppositionen får
inte organisera sig till motstånd. Nar den
söker samla sina krafter ingriper man med
disciplinära medel. Mot den med pekuniärt
oeH personligt understöd utrustade
komin-terntrogna gruppen, stå de ”vacklande”,
”opportunistiska” {‘lementens lösa massa.
Partistridema förlora allt andligt innehåll,
varje fostrande betyd el st;. Man diskuterar
inte de taktiska meningsskiljaktigheterna,
man skapar i stället en pogromstämning
mot ”disciplinbrytarna”. Sådana skapas
naturligtvis alltid när absolut lydnad är
första budet. I det konkreta fallet, den
pågående striden här hemma, står inte det
formellt viktigaste problemet, den svenska
kapitalismens imperialistiska karaktär i
uppmärksamhetens brännpunkt, utan man
rasar våldsamt mot parti majoritetens brott
mot komintems diskussionstekniska
anvisningar. Denna komintems egenartade
politik sätter naturligtvis också sin prägel på
opponenternas. De ägna all. sin kraft åt
att genom sofistiska omtolkningar
framställa sig som lojala, de söka med ljus och
lykta efter disciplinära företeelser hos sina.
motståndare. De verkliga problemen
skjutas i bakgrunden, de begravas i resonemang,
värdiga en brännvinsadvokat.
Oppositionens alla ansträngningar bli emellertid
fruktlösa, mot alla slingringar ställer
kom-intem sina brutala maktspråk. På så satt
åstadkommes en lösning, men en sådan som
rymmer fröna till en ny strid.
Uppdelningen har inte skett efter sakliga riktlinjer,
massor av motståndare till Kominterns linje
stanna av lojalitetsskäl kvar.
Motsättningarna ii.ro inte lösta utan endast gömda.
Efter nftgon tid göra, de sig på nytt
påmin-ta. I detta förhållande finna vi
förklaringen till att det svenska partiet så snabbt
efter ”bolsjevi&eringen” 1924 gled in i de
vänstersocialdemokratiska banorna.
Efter denna allmänna karakteristik skola
vi söka fånga det speciella i den nuvarande
partistriden.
Komin tern exekutiven beskyller det
svenska partiet för allvarliga opportunistiska
avvikelser. Den svenska partiledningen har
enligt den vrede Wallenius utsago en
längre tid befunnit sig i permanent
”socialdemokratisk hänryckning”. Mot detta
omdöme. har en revolutionär syndikalist inte
mycket att invända. Trots ett våldsamt,
många gånger osympatiskt ocli ointelligent skall
mot socialdemokratin har kommunistiska
partiet drivit en klart reformistisk politik.
Vi måste emellertid konstatera att kritiken
inte riktar sig mot kommunistiska partiets
verkliga högeravvikelser, vilka vid några
tillfällen haft karaktären av klart förräderi.
Kommunistiska partiet ha,r saboterat det
svenska proletariatets klasskamp vid flera
avgörande tillfällen. Under
Sacco—Van-Ketti-kampanjcn vände sig kommunistiska
partiets ledning, i motsats till medlemmarna,
mot bojkotten av amerikanska produkter.
När det gällde solidaritet i handling med
den amerikanska dollar rättvisans offer svek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
