Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Charbin, en punkt på den förut byggda
linjen, ned till Dalny ocli Port Arthur. Hela
Mandsehuriet var nu försett med • järnväg
av Ryssland, handel shamn och krigshamn
anlades och allt inrättades för en framtida
annektion av detta väldiga kinesiska
område.
Men — det var då Japan uppträdde!
*
Det industriellt framväxande Japan såg
i Rysslands framträngande ett hot mot sin
egen säkerhet oeh mot sina handelsintressen
i Kina, speciellt kanske i Mandsehuriet.
Denna intressemotsättning ledde till det
ryskjapanska kriget 1904, vilket slutade med
Rysslands nederlag och fredsfördraget i
Portsmouth. Genom detta fördrag
uppdelades Mandsehuriet i. intressezoner: norra
Mandsehuriet förklarades vara en rysk och
södra Mandsehuriet en japansk intressezon.
Då järnvägen var ett instrument till
penetrering av respektive zoner, så skedde
uppdelningen av området i tvenne zoner genom
delning av järnvägslinjerna. Ryssarna, d.
v. s. Östkinesiska järnvägsbolaget behöll den
först byggda järnvägslinjen som genom
Mandsehuriet förenade Sibirien med
Vladivostok. Dessutom bchöllo de av den norra
delen av den linje som från Charbin gick i
sydlig riktning ned till Port Arthur en
sträcka på 300 kilometer till en stad som heter
Den inf Ödde— ”Omvända, mig ttti kristeiulomen?
Nej, nej! Ti Hwr lära, oss aldrig att nkjuta
tillräcklifft bra- för att bli krwtna”.
Chang-Chun. Den Övriga delen av denna
järnväg tilldelades Japan.
Vladivostok fortsatte således att vara
förenat med Moskwa över en järnvägslinje som
kontrollerades av ryssarna. De japanska
styrkornas angrepp hade emellertid varit
sä oemotståndligt, genomfört med en
sådan tapperhet, att Ryssland fruktade för
att vid ett upprepat anfall icke kunna
draga sig ur affären för så gott pris, som
denna gång. Det an.3åg det därför vara
nödvändigt att dubblera den Östkinesiska
linjen med en ’annan järnvägslinje, som
skulle följa den ryska gränsen på helt oeh
hal let ryskt område. Vid den ryska
revolutionens utbrott fanns det således tvenne
järnvägslinjer: den direktaste, som gick
rakt över Mandsehuriet, och en annan, som
svängde längs Amurfloden i en halv båge,
men som båda förenade Moskwa med
Vladivostok och det ”fria” havet.
*
Sedan revolutionen rensat Sibirien från
Ivoltohaks och vitgardisternas arméer, tog
Sovjet hand om förvaltningen av detta
område. I enlighet med den antiimperialistiska
politik som fördes till en början, stannade
de ryska soldaterna vid gränsen till Kina.
Intet försök gjordes att på nytt ockupera
den Östkinesiska järnvägens territorium.
Efter Lenins död 1924 genomfördes
småningom en del förändringar i den ryska
politiken, såväl inrikes- som utrikespolitiken.
Rysslands utrikespolitik blev mindre och
mindre en internationalistisk politik, den
förvandlades småningom till cn politik för
tillvaratagande av ryska intressen.
Vid denna tid satt det i Peking en
sken-regering. Den egentliga makten i landet
innehades av provinsguvernörerna men
pe-kingregeringen upprätthölls av de
imperialistiska makterna, som önskade -ha någon
institution som kunde underteckna de diktat
de behagade förelägga Kina.
Det var med denna regering
Sovjetrepubliken underhandlade. Hos denna uppträdde
den ryska regeringen med anspråk på att
erkännas som tsardömets arvtagare — och
uppnådde detsamma. Genom cn konvention
av den 31 maj 1924 överfördes koncessio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:45:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/syndikal/4/0146.html
