Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mellan klasserna, andel i vinsten etc., vilka
verka ieke blott samhällsbevarande men
även reaktionära i det de leda tillbaka
arbetarna från revolutionär oeh omdanande
verksamhet fram till kapitalistisk
intressegemenskap med företagarna. Denna art av
industriell demokrati. har kapitalismen
knappast något att förlora på men
åtskilligt att vinna av. I. åtskilliga länder ha
oekså arbetsköparna insett dess fördelar oeh
ha varit medverkande till dess reglerande
medelst lagstiftning. Det ligger i denna
form av industriell demokrati ett
principiellt erkännande av de bestående
förhållandena; och mot de förhållanden man
principiellt erkänt kan man naturligtvis icke
föra en principiellt inställd kamp. Denna
form ger arbetarna något att säga till om
inom ramen av den bestående
produktionsordningen, men avhåller dem från åtgärder
för dess avskaffande.
Annorledes förhåller det sig med den form
av ”industriell demokrati” som principiellt
vilar på klasskampen. Den vill visserligen
oekså ha något att säga till om, ha
medbestämmande. Men den vilar ieke på ett
principiellt erkännande av den bestående
produktionsordningen, ser icke i
produktivitetens höjande sin uppgift, men måste i
allt sitt handlande utgå från, att de
handlingar den är med om att utföra via den
industriella demokratien måste vara
befrämjande för en socialistisk omdaningsprocess.
Denna revolutionära kamp för
medbestämmande på arbetsplatsen måste principiellt
avböja varje lagstiftning på sitt område,
eftersom \rarje sådan lagstiftning har till
syfte en begränsning av den industriella
demokratien, ett principiellt beskyddande av
de bestående förhållandena.
Klasskampens industriella demokrati
måste grundas på arbetarorganisationernas
egen kampkraft och offensivanda. Den är
och måste vara medveten om, att
lagstiftningen ieke ger någonting som den ieke är
tvingad att ge, att varje erövring av ökat
medinflytande måste erövras genom kamp,
en kamp som ieke tillåter massorna att
somna in i rosiga samförståndsdrömmar, men
som ständigt erinrar om det slutliga målet,
som måste eftersträvas: löneslaveriets
avskaffande.
Medan den förra arten stelnar i
strävandet att demokratisera industrien på lönesy*
stemets och utsugningens grundval, måste
den senare vara ieke som ett mål i och för
sig men ett medel till ett längre bort
liggande mål, till socialismen.
Det kan icke vara arbetarklassens
uppgift alt gräva ned klasskampen eller
strävandet efter socialism i en industriell
demokrati, som är förankrad i det borgerliga
samhället och den kapitalistiska ekonomien.
Det gäller icke att till varje pris
upprätthålla den industriella produktiviteten, göra
den till ett självändamål, ulan man måste
ställa sig den frågan om produktionen
tjänar att tillfredsställa de samhälleliga
behoven. Produktionen måste organiseras oeh
inställas pä skapandet av behovsartiklar,
icke på skapandet av profit. I så avseende
äro vi syndikalister motståndare till den
vanliga nationalekonomien, som utgår från
produktionen oeh dess vinstmöjligheter oeh
ieke från konsumtionen och fyllandet av de
mänskliga behoven.
Men sätta vi nu tanken på industriell
demokrati i förbindelse med tanken på en
socialistisk ekonomi, så reser sig en hel mängd
problem. Yi måste då tillerkänna problemet
om arbetarnas skolning oeh bildning en stor
betydelse. En av de intressantaste
frågorna blir hur det i det nya samhället kommer
att gestalta sig med arbetarnas
produktions-duglighet, eller för att gå rakt på sak:
skola vi ständigt bli hänvisade till den
”individuella organisationstalangen” eller
överhuvud taget till undantagets intelligens?
Lika bestämt som syndikalisterna
uppträda som motståndare till auktoritetskulten
när det gäller människor, vilka på det
politiska och kulturella området Vilja uppträda
som våra auktoritära förmyndare, lika
bestämt måste vi uppträda emot
auktoritets-idéen på det ekonomiska området. Väl
måste det bli nödvändigt att under
övergångstiden till socialismen hålla räkning med de
faktiska förhållanden, som skapats genom
kapitalismen. Det måste tagas hänsyn till
att en del människor på grund av sitt kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
