Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vända häremot, om därigenom deras relativa
prosperitet- upprätthåll es eller okas. (De
o lärda arbetarna i Amerika betraktas som
en inre fiende och bli så hårt och slugt
nedtryckta, som i intet, annat land.)
Uppenbarligen har denna utveckling ännu stort
spelrum. Riktlinjen är för länge sedan
angiven oeh pressen berättar hur den
amerikanska kapitalismen lägger sin hand pä ständigt
större områden,
•Hur ull t detta verkar i Europa behöver
man knappast beskriva. Arbetslöshet
framkallas genom den från den amerikanska
konkurrensen påtvingade rationaliseringen —■)
technological unemployment, som man
kallar det där över. Därtill kommer den inre.
europeiska konkurrensen, den ihärdiga
fattigdomen oeh den felande köpkraften. När
arbetslösheten är kronisk i England,
hopplös bland gruvarbetarna, och icke kan
avhjälpas trots de stora
utvandringsmöjlighe-terna, hur måste den då icke vara på
andra håll, som exempelvis i Österrike, som
blivit reducerat genom fredsfördraget till
ett. berg- och skogsområde utan
naturrikedomar jämte storstaden Wien. Av en
befolkning på något mer än sex miljoner
uppbur o i januari en kvarts miljon människor
understöd medan 35,000 arbetslösa med sina
familjer hade förbrukat sin understödsrätt
och nu voro lämnade åt sig själva att fresta
en lumpklädd bcttlartillvaro. Minst en
miljon människor i detta land äro avstängda
från varje livsnjutning på grund av sitt
armod. För detta arma land kommer därtill
ett lika stort antal oproduktiva tjänstemän
med familjer, så att faktiskt var annan eller
var tredje människa för en helt
improduktiv tillvaro. Är under sådana förhållanden
en tillbakagång till normala förhållanden
ens tänkbar1?
Något revolutionerande inflytande har
dennä arbetslöshet icke haft i de drabbade
länderna. Det kan vara lätt nog för
kommunisterna, som från Moskwa kunna
förskaffa tillräckliga medel, att sätta igång
ar-betslöshetsdemonstrationcr, men tron på allt
detta hä de arbetslösa för länge sedan
förlorat. De ha också en känsla av, att de
varken äro skyldiga socialisterna eller de i ar-
bete stående arbetarna någon tack, oeh det
uppstår en allt djupare klyfta mellan dem
som ha oeli dem som ingenting ha, mellan
dem som föra en fullkomligt hopplös
tillvaro och dem som ha en någorlunda säker
om än aldrig så mager inkomst.
Klasskänslan uthärdar ingen sådan gradskillnad. De
arbetslösa bli förbittrade och vända sig bort
från soeilaismen liksom många av dem som
ha någon sysselsättning bli kuvade under
ängslan för att förlora sin stä-llning.
Socialistisk djärvhet oeh initiativ är icke att
spåra hos dem. Erån krigstiden och
blockadåren ha vi den erfarenhet, att det
yttersta eländet antingen nedpressar
människorna till yttersta slöhet eller driver dem till
meningslös ankloritetsdyrkan, ur vilken ju
också den kommunistiska mentaliteten har
uppstått. Något annat kan man icke
uppnå med till förtvivlan drivna arbetslösa.
Måste det vara på detta sätt? Måste
arbetarna, som redan förut äro berövade så
mycken Jevnadsglädje även underkastas
arbetslöshetens martyrium? Vad skulle
arbetarna själva kunna göra i denna så
livsviktiga fråga? En fråga, som är lika
trän-gande för de arhetande som de arbetslösa,
eftersom ingen arbetande vet om han ieke
själv är arbetslös i morgon. Det tjänar
dock ingenting till, att man säger, att
staten, samhället, kapitalet skall sörja för de
arbetslösa, som äro systemets offer. De,
som arbeta betala ju likväl alla
omkostnader. Det är icke parasiterna,
kapitalisterna, ämbetsmännen som betala dem.
Jag har för några år sedan framlagt ett
projekt, som jag här vill upprepa, ett
projekt vars förverkligande skulle innebära en
glänsande prestation av praktisk solidaritet
mellan de arbetande oeh de arbetslösa. Det
skulle bestå däri att på ett genom
arbetarnas organisationer reglerat sätt, som
utesluter missbruk, dt; arbetande bereddes
tillfälle att under en närmare bestämd
tidsperiod få vila sig från arbetet, oeh deras
platser besattes, av arbetslösa.
För det arbetande folket, som måste
frukta att förlora sitt arbete, är cn längre
semester helt enkelt omöjlig, hur nyttig den
än måste vara. De arbetande, vars krafter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
