Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom underlydande produktionsgrenar.
Naturligtvis verkade han inte till arbetarnas
fördel utan endast i sitt partis intresse och
arbetade för att hälla det kvar vid makten,
i det han sökte blända den stora massan av
väljare genom tal om ”framgångar”. Att de
alla kommo till stånd dels på bekostnad av
arbetslönerna, dels genom beskattningen av
massan, förteg han så länge det bara gick
uppför.
Slakterierna sålde till att börja med
nötköttet till något lägre priser än
privatföretagen. Arbetsledarna framhöllo den
förvånande händelsen som mönster för hela den
civiliserade världen. Premiärministern var
övertygad att regeringsdepartementen skulle
visa sig vara mönster som arbetsgivare och
till sist kunna stabilisera priserna. Men av
ovannämnda orsaker inträffade motsatsen.
Det dröjde inte länge förrän de radikala
elementen i fackföreningarna, som arbetade
i statsföretagen reste sig upp mot
kommissariens byråkratiska kontroll, och detta så
mycket mera som han begärde av de i
statsföretagen anställda arbetarna, att de skulle
”giva ett praktiskt exempel på socialismen”,
eller att de skulle nöja sig* med lägre
löner än arbetarna i privatföretag, och att
de inte skulle strejka ”mot sitt eget
företag”. Den syndikalistiska strömningen blev
så stark att ministern för bergsbruket tidvis
måste stänga en kolgruva och säga till
arbetarna att han inte tillät att ett
statsberg-verk blev ett ”hem for landstrykare”.
Naturligtvis föll det honom som minister inte
in att beteckna sig själv i sina gemak så,
utan han kallade arbetarna
”landstrykare”, emedan de ville arbeta endast i
proportion till sin förtjänst. Att denna inte
kunde vara stor är förståeligt, när man
betänker vad underhållet av en minister och hans
förvaltningsapparat slukar.
En stor del av de anställda utövade
passivt motstånd. Enligt presidentens i
räken-skapsverket sista redogörelse belöpte sig i
statsgruvau Mount Malligan i
Nord-Queensland produktionskostnaderna till 2 pd 5 s 9
d pr ton medan, kolet såldes för 1 pund 12
sk. så att förlusten pr ton belöpte sig till
13 s 9 p. När Ryan i oktober 1919 drog sig
tillbaka från statspolitiken var han en djupt
besviken man, ty arbetarna i statsföretagen
hade inte arbetat för staten till hans
belåtenhet, utan begärde — med rätt — att
kunna arbeta för sig själva och att bli
lämnade i fred av staten.
År efter år erinrade presidenten för
riks-räkenskapsverket om de svåra förlusterna,
oeh finansmännen påvisade hur den
stats-liga koncernen tillintetgjorde förtroendet
oeh förlamade de privata initiativen. På
förslag av presidenten för
Riksräkenskaps-verket avskrevs år 1926 en summa av
20,220,700 francs; den betecknade
förlusterna så högfc som dc dittills belöpt sig. Men
underskotten upphörde inte och två år
senare, den 30 juni. (slutet av det
australiska statens finansår) uppnådde de
återigen 13,957,225 francs. Detta utgjorde
tillsammans med det förut avskrivna beloppet
34,177,925 francs. Några smärre företag
hade dock överskott belöpande sig till
1,684,025 francs, så att nettoförlusten den
30 juni f. å. utgjorde 32,493,900 francs.
Till denna summa kommo dessutom
förlusterna på de företag, som förvaltats av
enskilda regeringsdepartement. Så voro
sågverken i. sbitet av juni 1928 skyldiga
statskontoret 249,4.00 francs. De fem
statsgru-vorna visade vid samma datum 73,500,000
francs i skulder:, deras sammanlagda
förlust utgjorde 5,776,175 francs.
Ett stort fiasko var den redan förut
nämnda gruvan Mount Malligan. Redan i
september 1924 hade den måst avskriva
2,206,975 francs. Senare tillkomma nya
förluster belöpande sig till 997,675 francs, så
att gruvan hade ett sammanlagt underskott
av 3,204,650 francs, som enligt presidenten
för räkenskapsverket knappast kan
återin-bringas. Detta fiasko blev verkligen
överträffat av smältverket Chillagoe med vilket
en specialkommission måste befatta sig.
Företaget har efter en undersökning av
presidenten för räkenskapsverket nedlagts av
arbetarregeringen. I sin sista rapport säger
presidenten: ”Om man disponerar över
samtliga tillgångar och de belöpa sig till
2 1/2 miljon, något som jag anser
tvivelaktigt, så kommer nettoförlusten för stals-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
