Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE UNGA OCH DEN GAMLE. 39
»Kära Ifvar, hvarföre? . . .» sade Hedvig
och såg på honom mildt förebrående. Dessa
gräl mellan morbror Herkules och Ifvar, som
sedan en tid ofta föreföllo och blefvo allt bitt-
rare, voro för Hedvig en stor plåga.
»Ackt» sade Ifvar förargad, »hvarföre skall
man inte få ha sin egen tanka och få yttra den;
hvarföre skall man jemmt kuscha för gubben, och
låta honom regera och dumdera? det är odräg-
ligt! God natt, syskon!»
Ifvar axlade sin kappa, knackade på sig
galoseherna med ovanligt eftertryck, och gick.
Augustin: bodde i samma hus som systrarna och
generalen, men Ifvar — artisten — bodde i ett
annat hus, der han hade sin atelier.
När han på vägen utför trapporna gick förbi
generalens rum, hörde han derinne talas högt
och lifligt. General Herkules tycktes stadd uti
ifrigt samtal. Ifvar tyckte sig höra nämnas sitt
namn; . han stannade ofrivilligt, och genom ett
litet fönster, anbragt i dörren, såg han den
gamle liggande på knä, med händerna samman-
kaäppta, : ifrigt bedjande; ljusskenet lyste starkt
på hans silfversprängda, strida hår, på det kraft-
falla, uttrycksfulla ansigtet; och ehuru han var
i sitt inre rum, från hvilket dörren till det yttre
— den egentliga verkstaden — stod öppen, var
rösten så stark och liflig, att följande ord nådde
Ifvars öra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
