Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 SYSKONLIF.
Tvenne slag föllo under allmän tystnad; genera-
len gjorde ett litet uppehåll, och slog derpå med
sin väldiga knytnäfve det tredje, så att alla sa-
ker i rummet hoppade. Då sprang den gamle
krigaren upp, öppnade armarna och ropade:
»Nu är det sagdt och gjordt, för alla t–n
d–r! Se så, kom och omfamna mig nu, mina
barn! Hurra för fäderneslandet, kungen och oss
sjelfval»
Det blef som den gamle sade, och oaktadt
tillfälliga stormar, till det mesta förorsakade deraf,
att morbror Herkules gerna ville vara såsom ett
öde och en försyn för de unga och att dessa säl-
lan ville underkasta sig det, utan ville styra för
sig sjelfva, så varade förbundet allt ännu, ja,
tycktes i flera afseenden ha blifvit fastare.
»Genom kontrakter, uppsatta på stämpladt
papper?»
Ack! min bästa fru Justitia, hvad skulle de
förslå? hvad skulle de hålla? Nej! inga band
äro rätt starka, rätt hållande, utom de, som ej
kunna fattas i skrift eller tryck, som ej kunna
bindas af lagen.
Var icke den enda fjettra, som kunde binda
Fenrisulfven, af osynliga, ofattliga beståndsdelar?
Och när den tappre Hagbart nedslog alla
omkring sig, hvad räckte allena till att binda
hans händer? Ett hårstrå af hans älskade Sig-
nild! ... Jo, jo, de starka af fordom de kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
