Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 SYSKONLIF.
Ack! i detta löfte och i min belägenhet har
ni äfven mitt svar på ert bref.
Min vän! Jag är fattig; ni är obemedlad, .
och vi äro båda icke unga mer. ”Om några
år”, säger ni. Men fäst er icke vid denna tanke.
Jag känner, att äfven om några år skall jag icke
kunna räcka er min hand, annorlunda än som
systerlig vän. Men bedrag er icke öfver er sjelf.
Er lefnadsbana är för rik och stor, att en ringa
menniska skulle kunna betyda mycket i den.
Ni lefver för vetenskapen, för menskligheten, och
ert ensamma lif under vetenskapliga arbeten är
en vida fullkomligare existens än den, som vän-
tade er inom ett familjlif, i hvilket ekonomi-
ska omsorger och bekymmer skulle draga er
uppmärksamhet bort från er hufvudsakliga kal-
lelse, och förstöra er sinnesfrid, ja, kanske er
samvetsfrid — ty ni skulle ej kunna vara lyck-
lig, om ni såg er icke kunna uppfylla det upp-
drag, Försynen gifvit er.
Jag har ofta hört er säga, att ni önskade
egna ert lif till utfinnande af medel, som lindra
eller förtaga plågorna. O! jag håller för myc-
ket af er, för mycket af er afsigt, för att räcka
er en hand, som skulle afvända er ifrån detta
sökande, som skulle uppehålla edra steg på denna
välsignade väg. Gå den, min älskade vän, tänk
blott på den och glöm mig, eller mins mig blott
som en vän, som älskar och välsignar er, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
