Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 SYSKONLIF.
som modren till vältalighetens gud — så var väl-
talighet icke hennes starka sida. Orden — lik-
som hennes skratt — kommo fram på ett besynner-
ligt, stundom särdeles malplaceradt sätt, isynnerhet
om hennes känsla var något upprörd; — ja, de
kommo ofta helt bakvändt fram — hvilket dock
ej hindrade, att de hade en slags enstaka välta-
lighet i uttryck, och att man mycket väl förstod
deras mening. När hon imedlertid en gång kom
i farten med en berättelse, då gick det hjelpligt.
Men när hon blef rätt förnöjd, rätt lycklig, eller
rätt förtjust åt något, då stockade orden, och hon
fann blott ett enda uttryck, för att uttala sin
känsla och sin njutning, och detta var: ”Det är
så känslofullt! Det var summan och toppen.
Vi vända oss nu åter till den stund, då
Maja stod i dörren tvekande, med bref i handen
och ögonen fästade på Hedvig.
»Hvad är det, Maja?» frågade Hedvig, »du
är ledsen åt något?» ...
»Ack ja, fröken! Jag har fått veta ... nå-
gonting så ledsamt!» svarade Maja, torkande
med förklädet bort de framträngande tårarne.
»Hvad är det då, kära Maja ?» frågade Hed-
vig, genast färdig att deltaga; »tala om det för
mig!»
»Jo, fröken, det är ... en ung flicka! Och
si! hennes mor var min ungdomsvän; ... och
hon är död nu ... och en så beskedlig menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
