Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 SYSKONLIF.
»Ack !» fortfor han, »vi lyckligare lottade
borde tänka mera på dem, som ”i mörkret sitta”,
och verka mera för dessa, hvilkas straff är så
stort och svårt i jemförelse med deras fel! ...
Familjerna kunde göra mycket, isynnerhet om
tjenare och husbondfolk förenade sig dervid, så
som i detta fall. Jag har äfven tänkt ... men
det är ej värdt tala derom nu. En gång, Hed-
vig, när min lefnadsställning blir mera obero-
ende än den nu är det, och jag får mera Jedig-
het, då skulle jag gerna vilja verka något, äf-
ven jag, till lösningen af en af vår tids svåraste
samhällsfrågor: sättet på hvilket de materielt
förtryckta i samhället skola kunna befrias, de
sjunkna åter upplyftas!» ...
»Gud välsigne dig för den tanken, den af-
sigten, min Augustin! Och buru gerna ville jag
lefva med dig för den, hjelpa dig ... om jag
kundel» ...
»Om du kunde?» återtog Augustin. »Ack! i det
enskilta som i det allmänna måste du, Hedvig, stå
vid min sida. Det är en stor likhet i våra öden.
Det är så äfven i vår framtids uppgift. Hand
i hand skola vi söka lösa den. Vi ha en stor
syskonkrets att lefva för, min Hedvig! Det är
icke sagdt att hvar och en skall blifva en maka,
en fader eller moder; men det är sagdt till hvar
och en och till alla, att vi skola vara bröder
och systrar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
