Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLSTÄLLNINGAR. 928
aIfvar! vill du lofva mig en ting, en glädje
på min födelsedag?» sade Hedvig i det hon följde
brodern ut i tambaren, då har var i begrepp att
gå bort.
»Ja, så gerna som jag lefver — eller mera
gerna, ty det är eljest icke mycket sagdt», sva-
rade Ifvar; »men hvad är det?»
»Det är, söta Ifvar, att du undviker att reta
opp morbror och icke svarar honom på hans ut-
fall då och då; kom ihåg att han är gammal och
du är ung, och att han är allas vår välgörare!
Du kan icke tro, huru dessa gräl plåga mig,
och jag kan icke förstå. Ifvar lilla, att du kan
finna nöje i dem!» ...
»Nöje? nej, det skall Gud veta, men de för-
strö mig ibland, de upptaga sinnet, tankarna åt
andra håll, än ... Om jag plågar andra, Hed-
vig, så är det emedan jag är plågad sjeH. Det
är stunder, då ... Men, lika mycket! ... Adjö,
Hedvig; jag skall icke gräla, jag skall vara som
ett lam eller som ett får med morbror, åtmin-
stone i dag, och ... så länge jag kan det.
Farväll»
Ifvar gick hastigt. Han såg blek och olyck-
lig ut.
Icke långt derefter vandrade Hedvigs sakta,
säkra steg till Ifvars bostad.
När hon kom in i rummet, såg hon brodern
försjunken i en’ländstol, med armarne korsade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
