Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
TILLSTÄLLNINGAR. 197
är alltid lycklig. Och det kommer deraf, att
jag aldrig ställt mina fordringar på lifvet för
högt, att jag aldrig begärt något öfverdrifvet,
hvarken af verlden eller menniskorna. Jag har
till princip att vara förnöjsam. Också kalla mig
mina vänner — och jag har den lyckan att ha
många vänner! — den förnöjsamme, eller den
lycklige. Hva’ falles? Jaha, ja!»
»Men buru bär ni er åt, min bästa kusin,
för att kunna vara så beständigt lycklig?» frå-
gade amiralskan.
»Huru? Jo, jag är beständigt sysselsatt
med något, som intresserar och roar mig. Ja,
jag försäkrar, att jag aldrig har ledsamt. Hva
falles?» |
»Der har ni ett verkligt arcanum för för-
nöjsamheten!» sade Augustin, »och som kanske
kunde genom uppfostran göras användbart för
hvar menniska.»
»Det ville jag gerna lära!» sade amiralskan.
»För min gosse tror jag att det vore det lyckli-
gaste, om jag lät honom lära urmakeri eller nå-
got annat handtverk, ty sådan sysselsättning är
hans käraste, och han är alltid glad vid hand-
arbete. För läsning deremot har han icke så
lätt.»
»Och unga grefven skulle verkligen få bli
handtverkare, min nådiga kusin?» utropade di-
rektör Urbanus med ett misstroget småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
