Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 SYSKONLI?F.
Hedvig satte sig med sitt syarbete i soffan.
Uno satte sig bredvid henne.
»Ni äro bra lyekliga här, i er familjkrets,
med er inbördes kärlek!» sade han efter någon
tystnad. »Det är en värmande atmosfer, som
äfven en fremling kan känna med njutning, om
än den väcker en känsla af saknad» ...
»Hvarföre saknad?» frågade Hedvig.
»Om han sjelf aldrig ägt denna hem- och
familjglädje ... om han allt ännu är ensam!»
svarade Uno. »Så åtminstone är det med mig.
Min mor dog när jag var mycket barn; jag
mins henne knappast; mina systrar kommo -då
hemifrån till en slägtinge, bosatt långt ifrån mitt
hem. Jag sattes i skola, och har alltsedan fått
oändligen ensam gå igenom min verld. På mina
ferier kom jag väl hem till min far och var helt
lycklig då, blott derföre att jag var i mitt hem;
men min far hade icke mycken tid med mig,
och jag kände mig snart ensam äfven hemma.
Hvad jag då längtade efter en broders och, ännu
mer, efter en systers sällskap! Men jag har all-
tid saknat det närmare, värmande umgänget af
nära anförvandter, och derföre har mycket hos
mig blifvit halft, och kallt och stelt ... Jag
har icke varit olycklig under mitt lif; men
jag kan icke säga att jag någonsin känt mig
lvcklig, och jag är nu icke långt ifrån fyra-
tio år!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
