Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131 SYSKONLIP.
qvämt insvept i sina hvita nattkläder; och som
vanligt lyssnade hon till systrarnes glädtiga prat
i rummet derinvid, till hvilket dörren stod öppen.
I afton var Göthilda vid dåligt humör öfver
det misslyckade spektaklet; »den otäcka pojken!»
trätte hon, »den Jarl, som skulle ställa så elän-
digt till! Han är född till min olycka! Och din
söta, vackra arm, som skulle så misshandlas!
Ja, jag kan just gråta af förargelse, när jag tän-
ker» ...
»Nej, gråt inte, Göthilda», afbröt Engel, »och
trät inte och var inte ledsen. Jag är så glad,
så lycklig! ... Jag ville tacka byggmästarn!
... hålla af hela verlden. Kom och kyss mig,
Göthilda, lilla min!»
Och från sängen der hon låg räckte, hon
sina båda armar ut mot systern, som smågrä-
lande fortfor:
»Kyssa dig vill jag nog, men tacka bygg-
mästarn det vill jag helst med en sittopp. Ty
han är och blir mig en stötesten. Hur gjorde
han på sista Carlbergsbalen? Hur valsade han
med mig? Omkull valsade vi, och sju par öf-
ver oss! ... Jag var så ond, så ond! Aldrig
valsar jag med honom mer! Men hvarför är du
så glad, Engel?»
»Det är min hemlighet, min lilla hemlighet!
Den säger jag åt ingen. Nej, se icke på mig
som sjelfva det egyptiska mörkret! Så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
