Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN STORA FÖRELÄSNINGEN. 137
Hedvig, stilla stickande. Litet sömnig.
Augustin, oförmärkt sysselsatt att trassla in
hennes garn, lagom för att uppväcka den stic-
kande, utan att förderfva sticksömmen.
Engel, litet blek, såsom af något hemligt
hjertqval. Hon tyckes lyssna, spritter emellanåt
till och ser åt dörren.
Mina och Serafina, den ena röd den andra
hvit, sysselsatta att undvika Brors skälmaktigt
stränga och hotande blickar. Derunder luta de
sig nedåt, på sned som liljekonvaljer.
Fäderneslandets tillkommande försvarare, N:o
34 och 32, raka som tända ljus och olyckliga
som rekryter. Med dem. är icke allt riktigt.
De hade blifvit afbrutna i en het kalabalik
med Göthilda och junker Jarl, för att bivista
den stora föreläsningen, och deras lifsandar hade
blifvit deraf våldsamt intvingade, men hade inga-
lunda satt sig tillika med deras kroppar. De
kunna förliknas med tvenne ölbuteljer, som, ef-
ter att ha blifvit uppkorkade, åter blifvit till-
korkade, men löst, och som gäsa och pysa i tyst-
het, i hvar momang färdiga att explodera och
skicka korkarna i taket. Och när de se på tant
Visens andäktiga min, på onkel Urbanus och Gö-
thilda, och isynnerhet när Bror ser på dem, då
— då ser det farligt ut med dem. .
General Herkules ser farlig ut, äfven han,
fastån på annat sätt. Det är krigsminnen han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
