Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1898 SYSKONLIF.
tid tycker jag att hon ser riktigt förklarad ut, —
som om hon bar någon stor, tyst glädje inom sig!»
Och det var så. Sedan en tid bar Hedvig
på sitt hjerta några ord — sådana, som menni-
- skor skrifva i stunder, då de äro Englar. De voro
från hennes nu till Österlandet bortreste vän;
afskedsord, men i hvilka han hade vigt sig vid
henne för evigheten. Han hade ock sagt henne
att minsta vink från henne skulle återkalla bho-
nom till fäderneslandet, hvarhelst den skulle hin-
na honom, på Himmalajas spets eller i Golcon-
das grufvor. Och öfverallt dit han kom, skulle
hon, hans skyddsengel, vara med honom, led-
saga, lifvå "honom i hans sökande, i hans arbete.
Med sådana ord på sitt hjerta, i sitt hjerta,
från den man hon älskade, kände Hedvig sköijs-
messans smärta icke som ett ondt, det låg en
slags himmelsk glädje deröfver; och fri från sig
sjelf, kumde hon lemna sig åt den glädje, som
Engels förlofning väckte i familjen, och som
Unos förhållande bidrog att lifva. Han gaf skän-
ker åt alla, han tycktes vilja åt alla meddela
något af den sällhet han kände. Hedvig såg
deruti Unos vackra, menniskoälskande sinnelag,
och Göthilda såg rätt då hon såg allt sköndre
dagrar upplysa Hedvigs milda ansigte.
För öfrigt, i ett hem der kärlek och tref-
nad bo, falla alltid dagrar och skuggor så, att
de finaste skiftningar af skönhet, hvaraf menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
