Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 SYSKONLIF.
Men har jag icke just nyss sagt ungefär
detsamma? Och har jag icke långt före detta
skrifvit och sagt ungefär detsamma! Jag fruktar
det svårliga! »Ty hvaraf hjertat är fullt, deraf
talar munnen.» Men, vänlige läsare! bär med
mig denna gången. Det är kanske den sista,
som jag tecknar för dig bilder ur hemlifvet, och
säkerligen den sista, som jag af dem gör en så
lång historia. Och nu till vår historia åter.
Hedvig hade lätt kunnat skämma bort men-
niskorna omkring sig, ty hon var för god och
för beqvämlig att sträfva med att förbättra andra
utom genom sitt eget exempel. Hon följde Tho-
mas a Kempis föreskrift:
»Då någon, en eller två resor varnad, icke
»rättar sig; så strid ej med honom, utan befall
»det allt Gudi, ty han vet väl att vända ondt till
»godt.»
Och ändå gjorde omsider alla i huset så
som Hedvig ville och önskade. Huru kom det
sig? Det var emedan Hedvig hade ett slags
mod, som alla qvinnor borde ega, och som
skulle göra dem så mäktiga, att de sjelfva och
alla herrar skulle förvåna sig. ..hon egde — sakt-
mod. Det finnes något starkare i verlden än jät-
tarnes armar; — det är andens flägt, som ge-
nomsusar verlden och böjer menniskohjertan,
verldsträdets rörliga löf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
