Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 SYSKONLIZ.
uti sitt, och tittade i dem, och på taflorna, och
på sina syskon, och — »njöt lifvet».
Nästan hvarje dag, vid middagstiden, red
generalen ut en timma, på Svartklipparen eller
på Svanhvit, hans två ridhästar. Och när han
kom ut genom porten, på gatan, såg han alltid
upp åt fönsterna, och helsade med handen och
nickade åt de båda unga flickorna, som — isyn-
nerhet Göthilda — tyckte särdeles om att se
morbror Herkules till häst. Och han såg äfven
ståtlig ut till häst, den gamla generalen, och
särdeles då, när för Göthildas mörka ögon, Svan-
hvit eller Svartklipparen fick göra hvarjehanda
kurbetter och slutligen sätta af i ett magnifikt
galopp.
Hedvigs dagliga, stilla fotvandring såg icke
så magnifik ut, men den var henne en vana, en
god vana, och gaf själ och kropp hvad de bäst
behöfva — — frisk luft.
Och dagarna gingo och — — kråkorna kom-
mo — vårens förebud i Sverige, — en och an-
nan lärka berättades re’n drilla öfver islagda
fjerdar, lackfioler slogo ut, doftade i fönsterträd-
gårdarne i hemmen, och utom, på Stockholms
gator, var smutsen alldeles ohygglig. Våren var
verkeligen i annalkande, — tiden för Engels
bröllopp, för Gerdas ankomst, tiden, då tappen
faller ur björnens inelfvor och täppan ifrån mån-
get sinne, som med den blidare luften andas in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
