Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 " SYSKÖNLIP.
visste sig kunna kufva. Och hennes tårar, hen-
pes rörande ’skönhet, då hon bad om tillgift, då
hon blef mild och mjuk och ödmjuk, och gjorde
allt hvad man ville, — — han hade ett slags
underligt, man kunde säga grymt nöje deraf.
Ja, han fördröjde ofta tillgiften, för att längre
njuta af dessa förödmjukelses tillstånd hos henne.
Men han anade ej att han derunder förstörde
blomman "af hennes varma tillgifvenhet. Han
trodde sig åt sig uppfostra en hustru, som han
skulle fullt beherrska en dag, och han .
men vi ha nu talat nog om detta och vilja nu
låta händelserna tala. — Vi vilja ännn blott
nämna att det väntade arfvet verkligen kom,
gjorde fru Juliana och hennes son rika, att hon
nedlade sin pension, att Sigurd beredde sig på
att hålla bröllop med Gerda, hyrde ’en stor
våning, inredde den präktigt, och inrättade sig
för ett beqvämligt och äfven lyxfullt stadslif.
Alla lyckönskade Gerda, men Gerda var mindre
lycklig nu än någonsin. Flerahanda omständig-
heter hade vållat uppskof med giftermålet; nu
var det ändteligen faststäldt, och nu var Gerda
kommen för att dessförinnan se sina syskon, in-
nan hon för lång tid fördes långt bort ifrån dem,
och — så tänkte hon i tysthet — »för att som
Jephtas dotter med sina leksystrar begråta sitt
öde, innan hon för alltid tog afsked af lifvet och
glädjen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
