Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 SYSKONLIF.
vudet. Men när man om morgonen på bröllops-
dagen kom för att kläda det sköna håret (ty hon
skulle vigas på förmiddagen, i kyrkan) och då
man tog af henne nattmössan — sel! då rullade
den sköna, gyllene hårflätan med det samma lös
ned på golfvet, och bruden satt der med ett huf-
vud rundt som en rofva och med kortklippt hår,
och ville alldeles förgås af skratt, när hon såg
deras bestörtning, som sågo detta och hur de
nästan höllo på att dåna af förskräckelse.
Men brudgummen skrattade med bruden åt
upptåget, och de två blefvo ett lyekligt par, ehuru
hon bibehöll en mängd egenheter, som icke voro
särdeles qvinliga. Så gick hon alltid karlklädd, och
tyckte om manliga sysselsättningar, såsom jaga,
rida, svarfva; äfven rökte hon emellanåt sin pi-
pa. Men derjemte var den lilla underliga frun
så innerligen mild, och god och glad, att hon
gjorde alla lyckliga omkring sig, och att alla
måste hjerteliger tycka om och hålla af henne.
Till henne kom morbror Herkules vid tolf års
ålder, efter sina föräldrars död, och uppfostrades
på hennes gods tillika med hennes sex söner:
Dessa unga herrar bodde tillsammans i en stor
sal, som kallades ”Lejonkulan,” och der gick ofta
rätt lustigt och bullersamt till, men der gjorde
de äfven samfält bön morgon och afton, allt
ifrån deras första ungdom. Och för dessa gos-
sar var den lilla grefvinnan den allra bästa mor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
