Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 SYSKONLIF.
drack Dufva till, Räf klingade med Gök; fru
Gädda blef i vatten dusyster med fru Göös, och
Jag tror nästan att unga herr Trädgård gjorde en
kärleksförklaring till mamsell Ros. Slutligen före-
nade sig alla i en skål för onkel Urbanus Myr-
tenblad, hvilken lycklig som en Gud, stod my-
sande åt sig sjelf och hela verlden i det han sade:
»Jaha, jaha! Är det icke märkvärdigt? ...
Hva falles?... tackar ödmjukast!... tackar öd-
mjukast!... Hva falles? jaha!...
Och det var märkvärdigt huru nu, i en hast,
alla blefvo muntra och pratsamma; ja, så man
knappast gaf sig ro att höra på onkel Urbanus’
egeuhändiga poem till högtidens ära, i hvilket
förekom mycket om ”förtjusning och berusning”.
Annu mindre ville man lyssna till snickar Dale-
rins, som Bror åtagit sig att läsa opp, och i
hvilket jag anmärkte följande strof:
”Lilla Venus står på lur,
ty det är så hans natur;”
Samt denna om brudparet:
”Hon är så öm, han är så mogen,
och båda hylla kärleken.”
Efter soupern complimenterade jag särkilt
onkel Urbanus öfver båda sina bröllopsskrifter ,
och som vi voro båda litet muntra och litet rörda
så begärte han och fick äfven — en kyss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
