Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Få
VÅR-DAGAR. 333
perna, då satte han en ny krigshär på benen!
Ta mig fan stod icke kungen och hela riket ett,
tu, tre, på benen igen, som om inga nederlag,
inga olyckor hade varit! de stodo der färdiga till
frid och strid, till lif som död!
»Och ser ni barn,» — och tårar sprungo fram
i den gamle krigarens blixtrande ögon — »der-
före är mig kung Carl så kär, att han var större
än sitt öde, att han växte i motgången, — der-
före att hjertat växer vid att betrakta honom.
Ja barn, och nu gläder sig mitt gamla hjerta vid
er, ty jag ser att ni äro af hans folk, ni ock-
såll...»
Mången gång hade syskonen hänförda lyss-
nat till den gamles eldiga berättelser, men ingen
gång så, som nu.
Och hvarföre verka de så uppfriskande, så
lifvande på oss, dessa berättelser om fordna hjel-
tebragder, om krigarenas bedrifter, på oss fredens
barn? Ar det icke emedan äfven vi måste käm-
pa, emedan vi alla förr eller sednare ha inom
eller utom oss en strid att bestå, och att oss
alla förestår ett Narva eller ett Pultava? — —
Detta är lifvets villkor; det är ock dess adel,
och alla måste vi blifva hjeltar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
