Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369 SYSKUNLIF-
— jag med dem, ty jag håller af dem, och ville
gerna göra det litet lättare och gladare för dem.
men blir sjelf ibland helt nedtryckt af den tryc:-
kande atmosferen i huset. Och dertil! blir jag
så ond ibland på gubben Woltman, så att jag får
lof att hålla i mig med båda händerna för att ej
utbrista. Vore det ej för flickornas skull, jag skulle
aldrig hålla ut der. Han har dock goda egen-
skaper, han är rättsinnig, sanningsälskande, he-
derlig karl, som man säger, men i hög grad pen-
ningegirig och har dertill ett det svåraste byntie.
- Aldrig ser man honom anvat än missnöjd, och
aldrig hör man ett vänligt ord. Glad får man
ej vara, ty då blir han ond, och går dessutom
jemt och smågrälkar och gnatar inom hus på hvad
som ”går åt” och hvad som ”förstöres”, så att
han kan äta ut all glädje. Och så har han gjort
det från döttrarna, ehuru pär de oeh jag äro
på tre man hand, så muntra vi oss litet ibland.
Men kommer fadren, så får man ej knysta, om ej
man vill ha näsor eller onda blickar. Och det
allra värsta är...
Men här hejdade sig Bror. plötsligen, blef
röd, teg och sade blott efter en stunds funde-
rande:
»Ja, Gud vet hur detta skall gåt,
»Hvad? hvad?» frågade Göthilda, rysligt ny-
fiken, — »hvad skall gåt... Hvad är ”det allra
värsta” ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
