Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3064 SYSKONLIF.
»Då jag för några år sedan i Upsala så illa
bröt mitt ben, bodde jag hos en trädgårdsmästar-
enka, som med sina barn lefde af inkomsten af
en liten trädgård samt af att hålla rum och mat
åt studerande. Det var en för bygglig gumma,
och hon tog sig af mig, under den tid jag låg
sjuk, på ett riktigt moderligt sätt. Jag ville att
ni hade sett henne, hur riktigt vacker hon var
med sitt ljusa, milda ansigte, sitt stilla väsen och
sin fromma, vissa Jefnadsvishet, hvaraf den mest
bildade hade kunnat lära. Hon hade tre barn,
en äldre dotter, en rask, glad och dugtig flicka
om några och tjugu år, och två yngre barn, en
son och en dotter om tretton eller fjorton år.
Lilla Karin, så hette flickan, var min uppasser-
ska, och var ett ovanligt snällt, själfullt och
tänkande barn. Det roade mig att ge henne och
hennes bror, (en lofvande ung gosse, med myc-
ken fallenhet för ritning) undervisning i ett och
annat. Flickan var isynnerhet lärgirig, läste och
skref med stort nöje, och skref äfven verser,
som ej voro illaa Hon brukade komma upp till
mig om mornarna med mitt kaffe, och hade då
alltid med sig buketter af friska blommor, eller
frukter ur trädgården. — Jag vet icke huru det
kommer sig» — fortfor Ifvar .med tårar i ögo-
nen — »att denna idyll i mitt lif, nu springer
opp för mitt minne så frisk och ljuflig, som en
daggfull blomma! — men det är väl emedan dag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
