Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och der hon framgår, huld och trägen,
mång’t ädelt frö hon sår,
och ser sig om hYar hon på vägen
kan torka någons lår,
Kan någons tunga börda lätta,
föröka någons ro,
ett litet vänligt julljus sätta
i glädjefattigt bo.
Och hon är nöjd att ingen kalla
sin uppå jordens rund,
blott hon får s|uta alla, alla,
i syskonvarmt förbund.
Och mången villad uppå färden
hon för i säker hamn,
går sedan hem, till tysta härden,
förutan lön och namn.
Men säg! är icke henne vorden
den allra skönsta lott?
finns väl en ädlare på jorden
än namnlös verka godt?
Dock! om er gerna veta lyster
hvem vi besjungit här,
så veten att det är–en tysler;
det är vår syster kärla
Det är svårt — och det är icke svårt allt
efter omständigheterna — att föreställa sig våra
syskons känslor under läsningen af detta, och
Hedvigs isynnerhet under det sista stycket,
hvarvid allas blickar riktades på henne, och efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
