Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ander hvilka hon i det stilla, förtroliga
umgänget med naturen vaknade till en känsla af
lifvets skönhet och sällhet, sådan hon ännu aldrig
erfarit den, ja, sådan hon knappt trott den vara
möjlig på jorden. Också längtade hon icke mer
att ”sofva” bort tiden och åren; vaka, ville hon,
vara ratt vaken och liflig för att rätt kraftigt
lefva, verka, njuta.
Man har två sätt att lefva med naturen. Det
ena är allmänt kändt och öfvadt. Man spatserar
i det gröna med näsan i vädret, och talar om
väder; man bryter blommor, luktar på
dem,,kastar bort dem, man äter i det gröna — ofta med
stort besvär för dem, som skola ställa till. och
släpa ut alla nödvändigheter till dessa ”partjes
champétres” — man far ut på vattnet, fiskar,
jagar, sjunger, ser omkring sig, njuter, gäspar -r*
hvad vet jag?... Och så — hushållar man, sår,
skördar, lägger på kalfvar, klipper får, uppfostrar
svin, matar kycklingar, bleker väfvar, plockar
bär, torkar grönsaker, saltar, syltar m. m. m* ra.
sådant. Och allt detta är godt, "Honny soit qui
mal y pense”. Jag har sjelf idkat allt detta.
Men det finnes ännu ett annat sätt att lefva
med naturen, alltför litet kändt och idkadt för
människornas sällhet. Och det var isynnerhet detta
som nu lät syster Hedvig liksom begynna ett nytt lif.
Hennes ande var, som alla äkta nordiska,
i *
af ep forskande, åt djupet trängande art. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
