Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge hållit af henne, den englagöda flickan. Men
först för ett par veckor sedan, kom jag rätt
underfund med hvad jag kände för henne. Jag har
länge förvillat mig deröfver, och trott det vara
endast innerligt deltagande, vänskap, men...»
»Och hon — hon var väl känslolos?... Jag
vet hvad hon känner, Bror. Jag har läst i
hennes hjerta längt för detta. Hon häller af dig!»
»Ack! jag vågade knappast tänka det. Men
det är så, detta rena, goda hjerta år verkligen
— mitt. Och jag försäkrar dig, Göthilda, att jag
aldrig kunnat tro att något fruntimmer kunde
t^cka om mig. Jag begriper det inte.»
»Och jag min bror, försäkrar dig att jag rätt
väl begriper det. Nå, men hittills ser jag
ingenting förskräckligt i denna historia, ingenting
att rymma landet för.»
»Det kommer nu. En dag, då hjertat blef
mig för öfverfullt vid åsynen af den goda,
älskade flickans tålamod med fadren och fastern,
brast hemligheten ut och jag sade henne allt
hvad jag kände för henne. Hvad hon svarade
gjorde mig lycklig, som en tok, eller rättare som
en klok. Ty en så god flickas tiljgifvenhet är
den högsta lycka en man kan önska sig. Men
gubben Woltman hade lyssnat på oss. Han kom
fram; och det blef ett uppträde så — Gud sig
förbarme. Han förebrådde mig min fattigdom f
min känsla för hans dotter, som han kallade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
