Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ack! onkel, man lorar sig, tro mig. Ja,
kunde salig tant Lona födas om igen, och... jag
är viss på att onkel, skulle bli bra glad om
salig tant Myrtenblad kunde komma igen och åter
räcka onkel sin hand!»
»Hva falles?... jaha, ja,... hum! — Ack!..,
det vill säga...»
»Och hon! ... Hon talade ju i sina sista
stunder så vackert, och bad onkel alt tänka på
henne och lefva så, att ni tvä kunde återförenas
i en bättre verld!...»/
»Jaha.,. jaha! alldeles. Men ... men det
är nu allt bra länge sedan, och... min lilla
kusin Göthilda, jag tycker att vi nu kunde tala om
nägonting litet roligare.»
»Ack! Hvad kan väl vara roligare och
lärorikare, än att tala om salig tant Lona och
hennes hädanfärd? Det gör att man begynner tänka
på sin egen, och’ bereda sig, hvilket såväl kan
behöfvas, då man dagligen blir äldre, och den
stora dagen närmar sig allt mer och mer! Det
vore då väl att kunna vara beredd och kunna
dö som salig tant Lona.»
Och nu började Göthilda hålla en
parenta-tion öfver den saliga döda (texten var hemtad ur
den likpredikan vi omtalt) och öfver sällheten att
bli återförenad med henne, som lät direktör
Urbanus pusta, ångstas, svettas, gripa till käppen och
hatten, och taga en hastig reträtt, alldeles afsig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
