Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade sin bjelpcorps, och sjelf blott då och då gaf
en handräckning, eller “för sitt nöjes skull” gjorde
en liteB tjeast åt Hedvig eller Göthilda. Vi
måste i förbigående nämna, att en kort tid efter
det samtal, under hvilket Stolt så saktmodigt och
värdigt tillbakavisade Hannas förflugna och
näsvisa anfall, kom hon sjelfmant till honom och
bad honom undervisa sig i att passa opp vid bord,
"hvilket alltid var godt att kunna, och kunde
komma en väl till pass förr eller sednare”. Stolt
samtyckte nådigt, och hade snart både nytta och
nöje af sin rekryt, och följde sedan med
särdeles behag hennes rörelser under denna manöver,
ehuru litet han gaf det tillkänna.
Hedvig, som märkte molnet på brödrens
ansigte, såg på honom oroligt frågande.
Augustin sade till svar på hennes blick:
»det är om Ifvars Ollonbergska familj. Det
tyckes bli svårt att få reda på den. Och det är
så mycket ledsammare, som den torde vara i
stort behof af handräckning. B. i Upsala, som
lofvat skaffa mig underrättelser om den, skrifver
till mig att denna familj, efter en inbrottsstöld
som skett hos densamma, sålt allt hvad den
ägde qvar för att kunna betala arrende-summan
för den lilla gården. Den hade sedan afflyttat
från orten, såsom det sades, till Stockholm, men
hvart der — det kunde ingen uppgifva.
Familjen tycktes ha lefvat mycket afskiljd och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
