Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herre är likasom litet lomhörd ibfand; — —
Gud förläte mina synder 1... och menniskorna
äro del mycket när det kommer an på att få
arbete. Man skulle förr kunna få en allmosa,
nuförtiden, om man ville ha det. Föi’ Bi!
tiggarena äro på modet!...»
Detta var sagt halfhögt, och icke för att
höras bort till ’sängen, af Lovisa, én flicka om
tju-gusju år, med ett vanligt, rundt, något
rödfna-sigt ansigte, en näsa i motsatt vändning mot den
romerska, varma, lifliga grå ögon, och en mun
med friska, hvita tänder, som jemt var färdig att
skratta, och det på ett särdeles hjertligt och
smittsamt sätt.
Modren, som låg i sängen, var slagrörd sedan
två år, hade svag hörsel, och svårt att tala, i
följd af i tungans förlamning. Den redliga
kraftfulla anden yttrade sig blott ännu i några få,
af-brutna meningar, såsom dem vi nyss hört.
Lovisa gjorde upp eld, och pratade derunder:
»Det är alldeles förfasligt kallt i dag. Jag
håller med presten, som sade: "om man i denna
köld predikade för folket om elden i helvetet, så
skulle alla menniskor vilja springa dit!” och
derföre predikade han och sade att helvetet var
iskallt. Och jag kttnde just i dag föreställa mig huru
der ser ut. Hur det såg’ut på gatan i dag! Alla
fönster betäckta med is, alla menniskor blåa i
syna, som gastar; och på hästarne stodo håren, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
