Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad jag är för en usel stackare, som icke kan
se att sy fin söm, utan tar styng sS stora, som
Lunkentus’ steg. Det är för eländigt!»
»Derföre lägg dig och sof söta Lovisen min!»
sade Karin. »Du kan väl behöfva hvila dig efter
dagens strapaser, och stärka dig till dem som
förestå i morgon. Ty du måste gå tidigt med det
der paketet; — och om du är rätt snäll, så tar
du mina sex örngott till friherrinnan, och skafTar
oss penningar för dem. Jag är nästan viss på
att få dem färdiga i arton. Jag har fått en
sy-fart i mig. och den skall bli ändå större, när jag
får höra dig sofva.»
»Men du sitter väl icke länge uppe!» bad
Lovisa, hvars ögon’ nästan föllo ihop af sömn
och trötthet. »Du kommer ju snart och lägger
dig?...»
»Ja; ja, rätt snart. Bara jag får slut på den
här hålsömmen!»
Snart sof den trötta Lovisa. Hennes och
modrens lugna andedrag voro en ljuf musik för
den goda, unga flickan. Flitigare flög nålen i
hennes hand. Aftonens tilldragelser, och den
varma drycken, som hon njutit, gäfvo en feberaktig
spänning åt, henne^ krafter. Hon sydde, sydde
tills öfver midnatten, tills öfver dagens första
timma. Då, på en gång, kände hon den hemska
yr-seln, som hon känt aftonen förut, värken i
ögo-Sytkonlif. II. ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
