Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ifvar och Gerda , komma hem, sä blir a)lt
hushållet stort, och du kunde väl behöfva, en hjelpa
»Ack! du goda, kära Augustin!» sade
Hedvig, skrattande, i det hon omfamnade; honom,
»kunde du. bara hjelpa hela verlden — det vore
ingen nöd då!»
Som sagdt var: Augustin och Hedvig tpgo en
vagn, och, fof» och hemtade den unga sjuka flickan
till deras hem. Men hon var så svag att de nästan
fruktade att hon skulle dö på vägen. Och läpgp,
äfven i deras hem, och under deras vård syntes
det tvifvelaktigt om lifvet skulle på allvar vjlja
återvända och segra på döden.
Men dag och natt hade hon nära sig en
tje-narinna och vårdarinna, sådan icke lätteligen fås,
och alls icke står att få för penningar, och det
var Hanna.
Ändteligen segrade lifvet. Karin förklarades
utom fara.
»Nu tror jag att Gud har förlåtit mig!» sade
Hanna, gråtande af glädje, då Karin första
gången hade varit ute och åkt med Hedvig, och log
och såg ut som en ros, då hon återkom.
»Och nu ser jag att det är ett godt hjerta i dig,
flicka,» sade Stolt. »Förlåt mig, att jag en gång
var ond på dig, och. trodde dig vara känslolÖs.»
»Ack, förlåt mig, Stolt,» sade Hanna, »att jag
förr var så lättsinnig, och dum, äfven mot er,
som nu varit så mycket, mycket god emot mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
